Ömhets bevis

Godmorgon, hej-hej........

Så låter det dag ut och dag in på cykelbanan till mitt jobb.
Vi har våra invanda rutiner,
cyklar till jobb, lämnar barn på förskolan, tar en sväng med hunden, går en snabb runda innan jobb, halv springer till bussen.
Jag möter i stort sätt samma människor på morgonen. Vi har olika bråttom men hinner hälsa snabbt på varandra. I bland har jag funderat över dessa mina "morgon kompisar" som jag faktiskt inte känner.
Särskilt en tjej har funnits i mina tankar, flera gånger har jag tänkt berätta för er om henne. Efter i dag är det ett måste.

Våra morgonmöten började för ca fyra år sedan då hon började lämna sin flicka på förskolan som jag kör förbi för att komma till jobb. Trots att klockan bara är sju när jag drar i väg, var det en glad liten tjej som satt där bak på hennes cykel när vi möttes. Efter ett par veckor började vi hälsa och flickan vinkade glatt på långt håll när hon såg mig. Var de bor eller vem de är har jag ingen aning om. Efter en tid märkte jag att "mammamagen" var på väg tillbaks och många mornar såg det tungt och jobbigt ut. Men hon log alltid lika glatt mot mig. Någon morgon kom de inte, andra mornar möttes vi på fel ställe men ändå hej hej. Så fanns det plötsligt en vagn med i bilden och vår morgon hälsning byttes ut mot eftermiddags hej-hej. Grattis utropade jag då. Tack, det blev en lillebror fick jag till svar. Nu cyklar hon igen, fast med ett barn fram och ett barn bak. Vi har fortsatt hälsa och allt har rullat på, ända tills i morse.

På långt håll kan jag se dem och tjejen bak vinkar fast hon inte ser mig riktigt. När vi nästan är bredvid varandra stannar  mamman och säger. Hej vad kul att se dig igen, vi har undrat så, du har inte cyklat här på länge.
Hon berättar att hon varje morgon lockar dottern med att skynda dig nu annars missar vi "hej-hej tanten" (den bjuder jag gärna på, annars är jag inte så glad för att bli kallad tant)
Jag berättade att jag varit ledig och sedan drabbats av influensan. Vi hejade igen och cyklade vidare, lova att du är frisk i morgon ropade tjejen efter mig.
Jag plingade med min ringklocka och log för mig själv.

Hela dagen har jag haft hennes ord med mig och tänk vad lite som behövs för att göra någon annans dag.
Ett leende räcker och det smittar som bara den.

Tjingeling!