Rensar, kastar, sparar, suckar, skrattar och minns. Stora sop säcken har kommit fram och klädkammaren blir med ens större än vad jag mindes den. Vissa saker är svåra att göra sig av med som tex titt skåpen storebror gjorde på dagis. Annat kan jag inte förstå att jag sparat. Klänningar som hänger år ut och år in bara för att de en gång var så fina. Ramar och spel som vi aldrig kommer att spela mera. Nu åker de :) hur mycket sparar ni och hur går era funderingarna? Kram Kristina
Jag är duktig på att rensa. Min svärmor är en sparare. Hon har sparat en massa saker bland annat saker som hennes söner hade som små. Det glädjer oss idag då de kommer till användning för ytterligare en generation. Men om man sparar ALLT får man till slut inte plats....
SvaraRaderaHa det gott
Var sak har sin tid- en del kan man fotografera och på så sätt finns det kvar ändå. Minns med glädje de där tittskåpen, fastän de var borta ur minnet om du inte påmint mig nu.
SvaraRaderaNya tider kommer hela tiden och det är befriande att rensa ut.
Själv rensar jag i omgångar - en del saker får ligga till sig lite innan de åker.
Ha det bra kära du!
Kram
Mina föräldrar är varandras motsatser. Far sparar allt, mamma rensar gärna. Eftersom mamma var mer "ansvarig" för våra (barnens) saker försvann väldigt mycket genom åren. Dagböcker och böcker är kvar, inte mycket annat. Makens mamma sparade varenda liten grej, och välmärkt har det varit också. Det har nästan blivit lite för mycket. Om någon sparat något i 30-40 år känns det lite jobbigt att slänga det om man får det i sin ägo... Vi försöker hålla någon gyllene medelväg. Med jämna mellanrum rensas det ordentligt, men saker med mycket affektionsvärde får gärna stanna kvar så länge det finns plats. (Fina klänningar göre sig icke besvär dock, bara enstaka speciella plagg från när barnen var små...)
SvaraRaderaMen åååh, vilket sött titt-skåp!
SvaraRaderaKram.