Handboll, kryckor och kamera tankar.

Någon som kan gissa vad detta är? Bilden är tagen på vår skidresa......

Hej govänner!
Hoppas allt är bra. Efter en händelserik helg är arbetsveckan i full gång. Redan tisdag, snart helg igen...........
I lördags gick vi upp i ottan. Handboll stod på schemat. Hela familjen var inbokad. Match mellan föräldrar och pojkar födda 97. Därefter fika hos en av familjerna:) Storebror och maken hade taggat varandra flitigt hela veckan och var grymt laddade. Lillebror hoppades på dålig uppslutning från föräldrahållet så han kunde medverka, med hade även tänkt stå för hejandet. Jag själv skulle såklart fotografera händelseförloppet.

Uppslutningen var total. Hela hallen var full av entusiastiska lirare i blandad ålder. Maken taggad till tusen och helt klart säker på vinst. Efter tre minuter på plan hoppar han lite nonchalant in mot mål, vrider till vänsterfoten riktigt illa och så var det färdig spelat för honom.
Nu har han kryckor, supersvullen blå svart fot med en lång spricka i och en lös benflisa uppe på fotryggen.
Suck!

Killarna vann. Stort grattis till dem men storebror var besviken, att spela mot föräldrarna hade han sett framemot länge. Visst var det kul men han skulle ju tampas mot sin egen pappa. Ny match till hösten hum tror inte att maken ställer upp, fast man vet aldrig. Han har en vinnarskalle utav dess like och är vältränad så mår han bara bra i foten så vill han nog också ha revansch.

Jag har som jag tidigare skrivit fått en systemkamera. Attans vad kul det är att fotografera men vad svårt det är att få till den perfekta bilden. Det var just det jag var ute efter och nu ligger jag i hårdträning. Jag fotar, ändrar inställning, fotar igen, läser i instruktionsboken och bläddrar i fototidningar. Ett gammalt intresse har fått en ny vinkling och jag bara njuter.........och kliar mig i håret.
Att få till fina bilder i en sporthall är inte lätt, jag behöver nog en bättre blixt. Har du någon erfarenhet av sporthallsbilder.

Några kvällar har jag tagit med mig kameran på min hundrunda. Jag brukar gå ut på landet och ofta, ofta står det rådjur i åkerskanten. De kvällar som kameran varit med har rådjuren inte synts till.........typiskt! Men jag ger mig inte. Det ha iallafall blivit många trädgårdsbilder och närbilder på barnen. Jag har en linslus här hemma som sticker fram huvudet till som tätt. Brodern är som jag, inte så glad över att vara med på bild.

Har lite flera tankar som jag vill dela med mig av så vi hörs nog senare i kväll. Nu väntar utvecklingssamtal och middagsfix. Dessutom måste jag ju ta hand om min lilla kryckis på bästa fru vis. Jag älskar att pyssla om de mina och trots att han vägrar känna sig ynklig och jobbar på så gott det går får han stå ut med lite mera gos än vanligt.
Kram sålänge!