Nya förutsättningar

Hej min vän!

Jag älskar att skriva, tycker om att dela mina tankar med dig, fundera och reflektera.
Men att uppdatera dagligen och svara på och kommentera hos andra fina bloggare tar för mycket energi. Jag läser gärna bloggar och visst är det smickrande med goa ord från er men, när det känns som ett måste, nej då blir det stopp.
Alltså blir det såhär.
Kommentera gärna om du vill, men bli inte ledsen om det inte kommer några ord i retur.

♥ Stor kram Kristina ♥

måndag 30 november 2009

Jag kommer alltid att minnas.....

Min fina vän M har blivit moster igen:) Grattis !!! både till dig och till A.
Det är något visst när man hör att ett barn har sett dagens ljus. Jag kan lätt skriva under på att det är det bästa som hänt mig. Mina barn är mitt allt. Det var inte självklart att vi skulle få bli föräldrar, självklart jo, till en början iallafall. Men som ni vet kommer inte bebisar med posten, inte heller med storken som vissa tycks tro. Trots allt, sitter vi här nu, överlyckliga föräldrar till två fina pojkar. Jag glädjs varje dag åt detta och känner så med er som inte kan dela min känsla av lycka, utan istället känner sorg och förtvivlan varje gång ni hör någon som fått en bebis.

När jag kom hem idag plockade jag fram lillebrors babyalbum och så njöt vi av underverket en bra stund. Trots att han hört historien om när han föddes förut vill han höra den om och om igen, och jag berättar så gärna. Ni vet, förlossningar och lumparhistorier kan berättas i det oändliga.
Lillebror hade så bråttom ut att vi inte fick med kameran in, den låg kvar i den så fint packade väskan.......i bilen. Lite brydd är han över att det inte finns någon bild när P klipper navelsträngen. Den bästa bild han vet är första mötet mellan bröderna. Storebror ville ha en lillasyster och räckte ut tungan till lillebror var på han gör likadant:) Plötsligt blev han det bästa som hänt, och vadet att lämna bebisen till mormor sprack. Någon lillasyster blev det ju inte, men av sex kusiner så är fem flickor. Alltid något!

För att knyta ihop bebistankarna tänker jag krypa ner i min varma säng och läsa i storebrors "dagbok från mig" Jag har skrivit till båda två från det att de var ett blått streck på graviditetstestet till de var i sex ålsåldern. Numera har jag små lappar instuckna i deras böcker och SNART........ ska jag skriva in dem.
Kram till er alla!
So long!

3 kommentarer:

  1. Så fint du skriver. Jag blir alldeles rörd. Visst är det så. Barn är det absolut bästa som kan hända en. Efter det är allt annat av underordnad betydelse.... Tack för dina värmande ord till mig. De betyder mycket för mig. Kram.

    SvaraRadera
  2. Du har gjort det som jag önskar att jag hade gjort, skrivit! Ett fint,vackert och roligt minne att ha och ta fram! Kram

    SvaraRadera
  3. Åhh vad mysigt och fint du skriver om dina barn. Jag delar dina känslor till fullo. Barnen är verkligen det bästa man har och jag liksom du berättar gärna och ofta för dem som orkar lyssna om mina erfarenheter och mina speciella minnen och stunder med mina barn.

    Nu är de ju inte så små längre men jag älskar dem likförbannat ändå:)

    Kram Maria

    SvaraRadera

Hej!
Vad kul att du tittade förbi. Lämna gärna en kommentar så vet jag att just DU varit här. Ha en toppen dag
Kram Kristina