I går hjälpte jag min bästa vän att flytta, det var dags att lämna det gamla invanda och starta ngt nytt, ngt eget. Ett steg som varit väldigt långt att ta. Det kan inte vara lätt att veta om man ska stanna eller gå, när man väl börjat fundera i de banorna. Om man fortfarande är vänner, men inte längre älskande, (just ordet älskande kan ju tolka på många sätt, inget jag tänker gå in på)ställs man i dilemmat ska vi bo ihop som vänner för barnens skull, eller ska vi bryta upp och gå vidare på egna ben. Jag är stolt över dig gumman, du fixar detta!
Något jag inte tänkt på tidigare är, att även vi vänner ställs inför en skilsmässa. Något för oss invant bryts och våra vänner är inte längre ett par utan två personer var för sig.
För tretton år sedan bar vi in kartonger i huset där vi nu bar ut detsamma. Förra gången var vi många som hjälptes åt, vi skrattade och släpade.......
Nu var det annorlunda, allt var annorlunda, fast ändå bra. Det kommer att bli bra vi måste bara vänja oss.
Kramar till er alla och till mig själv. :)
En skilsmässa sprider även den ringar på vattnet. Kram
SvaraRadera