Nya förutsättningar

Hej min vän!
Jag älskar att skriva, tycker om att dela mina tankar med dig, fundera och reflektera.
Men att uppdatera dagligen och svara på och kommentera hos andra fina bloggare tar för mycket energi. Jag läser gärna bloggar och visst är det smickrande med goa ord från er men, när det känns som ett måste, nej då blir det stopp.
Alltså blir det såhär.
Kommentera gärna om du vill, men bli inte ledsen om det inte kommer några ord i retur.

♥ Stor kram Kristina ♥

fredag 3 juli 2009

Dom sa på Radion!


Hej hopp!
I min familj har vi alltid radion på. Jag är uppvuxen med radion i bakgrunden. Jag känner mig aldrig ensam när radion är på.
Min bror och jag är nog väldigt lika när det gäller vad vi lyssnar på.
Från oss båda kan man allt som oftast få höra
"jo, dom sa på radion att," eller
"jag hörde på radion idag att" detta kan reta gallfeber på min syster och min svägerska.

Nyss har jag lyssnat på sommarprataren. Idag var det ett tänkvärdt program med Cecilia Frode. Hon har så många för mig, sunda tankar.
Hon berättade bla om sorgen efter sin Far, om hennes graviditet och förlossning och såklart om teatern. Jag har haft underbara förlossningar som jag gärna tänker tillbaka på, Jag har min Far i livet och vi tar väl hand om vår relation.

Jag gillar hennes sätt att tänka. Jag vill hinna med så mycket och har så många drömmar. Hon gav mig mycket nytt att fylla min ryggsäck med. Kul!

Igår kväll när jag fyllde diskmaskinen var det barnradiodags. Inga barn fanns närvarande i köket men jag lyssnade såklart.
Astrid Lindgren läste ur sin fina bok om Lotta på Bråkmakaregatan.
Lotta kände sig orättvist behandlad och hade flyttat hemifrån. (Ni kan väl er Astrid Lindgren) Hon låg och grät i en säng på tant Bergs vind och längtade hem. Då kom hennes pappa upptraskande i trappan, och frågade om hon kunde flytta hem till jul iallafall. Såklart kastade sig Lotta i sin pappas famn och ville flytta hem direkt.

När jag var liten flyttade jag också hemifrån. Jag packade ner trosor, ett äpple och en bok i min fina lilla rutiga koffert och gav mig av.
Jag traskade runt vårt och grannens hus och när jag vände ner på vår uppfart igen stod min far där och bad mig flytta hem igen. Såklart jag ville. Jag kan än idag känna känslan av oro att han inte skulle stå där, och glädjen av att han stod där........

Hade det inte varit för radion hade jag kanske missat dessa fina minnen.
Så, på med radion gott folk!

Kram på er!
:)

2 kommentarer:

  1. Åh vad mysigt, jag är en riktig radiotjej jag också! Vet inte vad jag hade gjort utan den faktiskt. Så fort jag går upp på morgonen sätter jag på radion och lyssnar på morgonpasset i P3 och när jag var hemma och pluggade satte jag alltid på radion till lunch också. Nu när man har radio på mobiltelefonen också blir det alltid P3 när jag är ute och springer med :) Dessvärre har jag i alla år missat sommarpratarna eftersom jag alltid jobbat på somrarna, gissa om jag ska lyssna på sommarpratarna när jag får min första semester!

    Ha en skön dag!

    Kramar Emelie

    SvaraRadera
  2. Jag flyttade också hemifrån när jag var liten. Men det enda min mamma sa var: Vi ses till middagen! Jag var alltid lika arg varje gång för att hon sa så, men hon hade ju rätt. Det var inte så roligt att flytta så man var ju hemma igen efter en halvtimmer eller så. Kram Jessica

    SvaraRadera

Hej!
Vad kul att du tittade förbi. Lämna gärna en kommentar så vet jag att just DU varit här. Ha en toppen dag
Kram Kristina