Nya förutsättningar

Hej min vän!

Jag älskar att skriva, tycker om att dela mina tankar med dig, fundera och reflektera.
Men att uppdatera dagligen och svara på och kommentera hos andra fina bloggare tar för mycket energi. Jag läser gärna bloggar och visst är det smickrande med goa ord från er men, när det känns som ett måste, nej då blir det stopp.
Alltså blir det såhär.
Kommentera gärna om du vill, men bli inte ledsen om det inte kommer några ord i retur.

♥ Stor kram Kristina ♥

måndag 6 juli 2015

Partille cup ger minnen att spara.


Hej igen!
En liten vända inom hos er innan jag grottar ner mig i soffan.
Storebror har feber, hög feber och jag är lite orolig. Hatar feber.
När min stora var liten hade han feberkramp, uscha mig. Jag tror det är det värsta jag varit med om.
Helt okontaktbar, borta och massa dregel från munnen. 
Ambulans, kaos och massa läkare.
Nu vet jag ju att febern i sig inte är farlig men, en nästan vuxen man med hög feber........
Jag hittade inga kantareller på min skogspromenad. Gick inte så långt och hade tankarna någon annan stans. 
Det gäller ju att plocka fram svamp ögat.
Mina tankar var hos storebror, men även kvar i Göteborg.


Jag älskar Partille cup. Jag älskar folkhavet, alla idrottarna, domarna, flaggorna, bollar som far omkring, t.o.m visselpiporna som skär igenom öronen.
Jag älskar glädjen, jag kan känna sorgen och frustrationen.
Jag hoppar högt och skriker när det blir mål. Jag håller tummarna jag ......
Jag älskar pulsen i stan, uteserveringarna som är över fulla och spårvagnarna som tutar.


Jag följer sönernas lag och kameran hänger med överallt.
Jag önskar så att jag kunde fånga dem i farten men att få till en bra panorering är inte lätt.


 Som ni redan vet jobbar fortfarande maken och jag har tillbringa dagarna i Göteborg med mina handbolls tokiga föräldrar.
Vi har haft såååå mysigt. 
Tittat på handboll hela dagarna och pratat om allt och inget hela kvällarna.
Ätit gott, promenerat massor och verkligen tagit vara på tiden.
Vi har skrattat och ja, jag känner mig lyckligt lottad.
Inte för att jag varit en duktig dotter som umgåtts med mina föräldrar, utan för att vi valt att vara tillsammans för att vi gillar det.
Vi delar samma humor och tänker väldigt lika.
Jag ler när jag tänker på dessa dagar och placerar dem i min minnes bank.

Nu ska jag äta jordgubbar med gräddmjölk tillsammans med mina pojkar.
Storebror dimmig i blicken men med en liten glimt i ögat.
Lillebror som fixar och gör det mysigt för oss.

Var rädd om dig!!!



1 kommentar:

Hej!
Vad kul att du tittade förbi. Lämna gärna en kommentar så vet jag att just DU varit här. Ha en toppen dag
Kram Kristina