Nya förutsättningar

Hej min vän!
Jag älskar att skriva, tycker om att dela mina tankar med dig, fundera och reflektera.
Men att uppdatera dagligen och svara på och kommentera hos andra fina bloggare tar för mycket energi. Jag läser gärna bloggar och visst är det smickrande med goa ord från er men, när det känns som ett måste, nej då blir det stopp.
Alltså blir det såhär.
Kommentera gärna om du vill, men bli inte ledsen om det inte kommer några ord i retur.

♥ Stor kram Kristina ♥

söndag 12 april 2015

♥ Att våga ♥

Hej vännen!
Hoppas att allt är bra. 
Efter att ha stigit upp tidigt och varit på handboll blev det en liten powernap efter lunch. När jag vaknade till låg jag och planerade för resten av dagen. Jösses vad jag fick fart när jag kom på att jag inte publicerat något inlägg.
I dag kör vi ju fotoutmaning "vänner emellan"
Fy på mig, vilken förebild va.☻
Eller förresten, jag ångrar mig, man har ju hela dagen på sig. Det är bara stackars Maria som måste hänga på låset med vår blå groda.
Stor kram till dig fining.


Denna textraden älskar jag och egentligen skulle jag vilja få till en bild som beskriver känslan av att tro på sig själv, lita på sig själv  och trivas med sig själv.

Jag har under det senaste året jobbat hårt med mig själv. Med min smärta, med min syn på min sjukdom och framför allt med att inför mig själv känna att jag är bra som jag är.
Jag har kommit jätte långt. Jag trivs så bra med att vara Kristina, och min "sambo" reumatismen bor numera hos oss på lika villkor. 
Jag resonerar dagligen med mig själv och ler åt knasiga tankar som tidigare tog stor plats i mina tankar.
Oro har ersatts av visdom.
Stress har minskats och ersatts med rörelse och återhämtning.
Det är aldrig försent att förändras.
Det gäller bara att våga.

Igår var vi på cross tävling i Saxtorp.
JSM
Solen sken och det var riktigt härligt vårväder.
Mina killar kör ju gärna cross i Dalsland men hjälp detta är ju ngt helt annat. 
Stopp och broms säger jag, aldrig att de får köra på denna nivå.
( Inte du heller C)
Här handlar det verkligen om att våga.
Som förälder vågar inte jag låta dem köra, men det var roligt att titta.


Jag tog massor av bilder, hua mig så svårt det var att hänga med, och visst skulle jag våga att testa, men att köra långsam mesköring är nog inte lika spännande.

Dessa bilder får bli mitt bidrag till dagens utmaning men jag återkommer med mina tankar kring att våga utmana sig själv. Kanske känner du redan super harmoni med dig själv och då är jag den första att gratulera, gör du det inte så VÅGA!!!!!

Du kommer aldrig att ångra dig.
Stor varm kram 
Kristina

Fler inlägg till dagens utmaning hittar du här

7 kommentarer:

  1. att tro på sig själv, lita på sig själv och trivas med sig själv. Kloka och viktiga ord, att trivas med sig själv att acceptera att man är den man är det gör livet så mycket trevligare. Dina bilder är super häftiga, man riktigt ser hur fort det går, huvaligen :-) Kram Kram Åse

    SvaraRadera
  2. Så klok och modig du är! Att leva med smärta är svårt. Den finns där, men syns oftast inte. Att våga leva tillsammans med smärta är ett stort mod tänker jag. Liksom att låta barnen pröva sina fotspår, att som förälder våga kliva lite åt sidan - det är också mod. Fin kväll till dig!

    SvaraRadera
  3. Oj det var bilder med fart i! Häftigt! Men hu, nej aldrig någonsin att jag hade velat släppa in mina nära och kära i en sådan sport och än mindre köra på det sättet själv. Och du min fina kloka vän, det är bra att byta oro mot visdom och stress mot återhämtning. Fortsätt att ta hand om dig på det sättet.

    Kram Maria

    Ps. Tack för den jättefina kommentaren hos mig ♥

    SvaraRadera
  4. Häftiga actionbilder! Ja, det är en fin balans som förälder - att inte vara curlande kycklingmamma och samtidigt skydda dem... Att leva med smärta har jag jag fått prova på, det är utmattande till tusen och jag önskar att jag hade din positiva syn:(!

    SvaraRadera
  5. Så fint inlägg. Det är bra att vara vis i stället för att det ska ta överhanden på dig. Tänka bort sin smärta är något jag jobbar mycket med. Nä jag hade också haft svårt att låta mina köra Cross, det är modigt att våga. Ha en fin kväll Kram Pernilla

    SvaraRadera
  6. En modig och stark kvinnas inlägg läser jag här idag!
    Kram
    Suz

    SvaraRadera
  7. Cross ja, det körde min systerson på hög nivå, var med på crossgymnasiument och allt...säkert jätteroligt, men oj vad han har många brutna delar i sin kropp. Men det är ju tufft att våga

    Kram Kajsa

    SvaraRadera

Hej!
Vad kul att du tittade förbi. Lämna gärna en kommentar så vet jag att just DU varit här. Ha en toppen dag
Kram Kristina