Nya förutsättningar

Hej min vän!
Jag älskar att skriva, tycker om att dela mina tankar med dig, fundera och reflektera.
Men att uppdatera dagligen och svara på och kommentera hos andra fina bloggare tar för mycket energi. Jag läser gärna bloggar och visst är det smickrande med goa ord från er men, när det känns som ett måste, nej då blir det stopp.
Alltså blir det såhär.
Kommentera gärna om du vill, men bli inte ledsen om det inte kommer några ord i retur.

♥ Stor kram Kristina ♥

onsdag 3 september 2014

Stadens puls eller landets lugn?

 
Hej vännen!
Så härligt att det fina vädret kommit tillbaka.
Morgonkaffet på trappan i solgasset, mmmm kanske inte lika varma strålar men så gottigt ändå.
I går kväll var familjen på stan och åt middag. Mitt allt, min pusselbit fyllde år. Vi åt planka, satt ute, tittade på folk och njöt av varandras sällskap.
Stan var full av folk som åt, strosade runt, tog en öl/ett glas vin eller en kopp kaffe på ngt hak.
I sådana stunder saknar jag stan, närheten till liv och rörelse.

 

Andra stunder, som i ärlighetens namn är fler..... längtar jag hit. Till vårt fina Dalsland.
På ena sidan vägen ligger åkern och stora skogen. På andra sidan, vår tomt och sedan sjön.
Snart åker vi upp igen och ja, jag längtar.
 
Ännu så länge passar det bra att bo i en småstad. Jag älskar mitt hus och min trädgård. Jag har svårt att se mig eller för den delen ännu svårare att se P i en lägenhet i stan.
Jag har inget behov av att ha shopping runt hörnet, heller inga problem med att ta taxi till och från bio eller fester.
Barnen tycker att vi ska flytta till stan. Till lund då, de vill ha nära till träning och skola. Lillebror går fortfarande i skolan här i småstaden men han hänger på storebrors argument.
 
I mina drömmar bor vi i stan fast i ett gatuhus med en fin trädgård. Huset är stort, tre lägenheter i gammal stil. Djupa fönsterkarmar, kakelugnar och fiskbensparkett.  I den stora lägenheten bor vi, i en av de små bor mina föräldrar och den sista hyr vi ut.
Jag tycker att generationsboende är bra. Mina föräldrar finns alltid till hands för mig och de mina. Jag skulle vilja ge tillbaks på detta sätt. P är också med på mina tankar. Tänk att kunna svänga in om utan att det tar tid eller känns som ett måste.
Barnen står sina morföräldrar nära och det är viktigt med relationer mellan olika generationer.
Att köpa ett gathus i Lund på de adresser som jag drömmer om är otänkbart.
Att få mina föräldrar med på min drömresa är också otänkbart. Är du galen säger min mor när vi pratar om det.
Galen, nej inte alls. Jag fortsätter drömma.
Ha en fin Onsdag!
Kram Kristina
 
 
 
 

5 kommentarer:

  1. Hallå! Drömmar ska man ha och den där drömmen lät väl inte allt för orealistisk? Rätt som det är dyke det upp något ska du se :)

    SvaraRadera
  2. Det där är inte lätt. Vi bor på landet, i ett litet litet samhälle 2 mil från stora staden Linköping. Vi måste ha två bilar. Kan inte lösa en taxi hem, så en av oss måste alltid köra. Man åker inte in till stan igen när man väl kommit hem från jobbet, så allt man ska/vill göra måste ske i anslutning till arbetstiderna. Jag längtar in till stan, men min man kan inte tänka sig att bo i en lägenhet i city. Hus i utkanten kan vi inte heller lösa med våra löner.
    Men.... jag älskar naturen. Jag älskar att kunna gå runt i trädgården, halvnaken om jag skulle vilja, för vi inte har några grannar. Jag älskar att kunna släppa ut Tyson som kan gå fritt och slippa koppel. Jag skulle nog sakna landet om jag flyttade till stan.
    Fast tänk att kunna ta ett glas vin och sitta och titta på folk utan att behöva ringa mannen och be om skjuts hem och sen ha problemet med att min bil står kvar i stan. Dilemma... Eller i-lands problem. Vi har ju någonstans att bo, eller hur?! :-)
    Kram Helén

    SvaraRadera
  3. Drömma måste man får göra! Och ska man göra tycker jag!
    Jag bor också utanför stan, i en by....eller mer korrekt, ett villaområde. Jag trivs superbra och jag har ingen längtan till stan på samma sätt som jag hade förr. Visst, när jag är i stan så kan jag tänka att oj, vad nära man har till allt. Men ändå, jag behöver inte ha det utanför dörren längre. Förr ville jag det. Men nu uppskattar jag mycket mer att ha naturen utanför dörren. Jag längtar oftare ut i skogen än till stan....sedan är det ju så roligt när man kan åka in till stan för lite shopping eller restaurangbesök.
    Kram på dig!

    SvaraRadera
  4. Fina ord och vackra drömmar!
    Jag bor i en liten kommun där alla vet något om alla, både på gott och ont. Jag provade att bo i en stor stad men längtade hem. Jag behövde hitta balansen. Visst saknar jag närheten till kultur och shopping men på något vis blir det lyxigare och mer uppskattat de gånger jag besöker en större stad.
    Ha en fin vecka!
    Kram Lena.

    SvaraRadera
  5. Vilka fina drömmar du har. Så omtänksamt att vilja bo nära sina föräldrar. Jag hade inte heller kunnat vara utan min trädgård. Det är min återhämtnings plats där jag samlar kraft. Grattis till din pusselbit. Ha en fin dag Kram Pernilla

    SvaraRadera

Hej!
Vad kul att du tittade förbi. Lämna gärna en kommentar så vet jag att just DU varit här. Ha en toppen dag
Kram Kristina