Nya förutsättningar

Hej min vän!
Jag älskar att skriva, tycker om att dela mina tankar med dig, fundera och reflektera.
Men att uppdatera dagligen och svara på och kommentera hos andra fina bloggare tar för mycket energi. Jag läser gärna bloggar och visst är det smickrande med goa ord från er men, när det känns som ett måste, nej då blir det stopp.
Alltså blir det såhär.
Kommentera gärna om du vill, men bli inte ledsen om det inte kommer några ord i retur.

♥ Stor kram Kristina ♥

söndag 22 december 2013

Det brinner ett ljus i mitt fönster / Fotoutmaning "Vänner emellan"

Det är med en besynnerlig känsla i magen jag startar denna söndag. 
Jag kan inte riktigt sätta ord på mina känslor, inte heller kicka igång min kropp. Jag hade tänkt mig en dag full av mys i köket. Jag har lite kvar att baka och en stor gryta borde stå och puttra just i detta nu.
Ett ♥ slutade slå igår, en make och far drog sitt sista andetag och lämnade livet.
Det är så svårt att förstå att mannen som jag pratade med för bara ett par veckor sedan inte längre finns hos de sina. 
Hur ska de klara sig. Det är inte rättvist att små barn ska mista sin far och en så god kvinna ska mista sin älskade i unga år.
Mina tankar vandrar mellan dem och min egen familj, trots att jag sörjer för dem så känner jag mig så egoistisk. Tänk om det vore vi, hur hade vi klarat oss. Jag får kramp i magen vid tanken att mista mitt allt och stå ensam kvar. 
Jag hävdar att jag verkligen inte tar något för givet och att jag njuter av varje dag. Jag slösar på kärlek och ser alltid till att min familj vet att jag älskar dem. Jag njuter av den kärlek de ger mig och jag är den jag är tack vare dem.
Jag vet att min granne och hennes pojkar levde efter samma filosofi. De kommer att klara sig. De har varandra. Men det är så orättvist.
Det är inte rätt och det oroar mig så att livet är så skört.
Jag låter dagen rulla på och ser vad den har att ge. Kanske bakar jag kanske gör jag det inte. Julmusik ska strömma ur högtalarna och det ljus ska brinna i fönstret. Ett ljus för dig Johan.

Nåväl det känns alltid bättre när jag fått formulera mina tankar i ord.
Veckans tema i fotoutmaningen är FYRA.
Vi är fyra i familjen, en som fotograferar och tre som inte vill vara med i bloggen.
Vi har två underbara pojkar och jag drömmer om att de en dag har en käresta att hålla i handen. Då dukar jag bordet till ytterligare två och P och jag får njuta av fyra ungdomars härliga samtalsämnen vid bordet.

Det finns fyra fina flickor i mitt liv som står mig väldigt nära. Det är mina syskonbarn. 
Som mamma till pojkar njuter jag extra av dessa.
De har alla en stor plats i mitt hjärta och de har allihop på sitt eget lilla vis lyckats snärja storkusinernas kärlek.


Bilden är ifrån i sommar då vi tillsammans njöt av sol och semester i Dalsland.

Vill du se fler bidrag till vår utmaning klickar du här.

Tack för att du finns, för att du lyssnar och för att du ger så mycket tillbaks.
Ha en fin Söndag.
Kram Kristina

13 kommentarer:

  1. Härligt skrivet och visst är det bra att kunna "låna" ett par tjejer ibland, en riktigt fin adventshelg till dig Karin

    SvaraRadera
  2. Det gör ont i hjärtat när man tänker på familjen i sorg. Sen fantastiskt fint skrivet om din fina familj. En fin fyra. Ha en fin advent! Kram Pernilla

    SvaraRadera
  3. Det är hemskt med alla dessa förluster. Att människor ska tvingas till avsked.
    Det är då man känner sig maktlös.

    Att värdera det man har i sitt liv är inte att vara egoistisk. Det är att uppskatta!!
    Att ta hand om och inte ta det för givet. Det är fint och kärleksfullt.

    Jag passar på att önska dig en riktigt God Jul. Fylld av kärleken till alla dom du älskar.
    Stor kram Hannis

    SvaraRadera
  4. Livet är skört och det gäller att leva här och nu, att missta någon man älskar som står en nära, så tragiskt, så onödigt och man frågar sig varför. Ha en fortsatt fin fjärde advent, Bilderna är alldeles ljuvliga. Kram till dig.

    SvaraRadera
  5. Vilket fint inlägg min vän! Kloka ord och härliga bilder :)
    Kram Maria

    SvaraRadera
  6. Så sorgligt... jag läste ditt tidigare inlägg om din granne som då kämpade för sitt liv.
    I torsdags morse när jag åkte till min fars begravning tänkte jag på ditt inlägg och hoppades att allt hade gått bra för honom. Far var gammal och hade mycket krämpor, men ändå så svårt att mista honom och jag tänkte på din grannes barn och önskade så att de skulle få ha sin far kvar.
    Nu rinner en tår utför min kind ... igen...
    Sorg i juletid får en att känna extra mycket för det man har kvar.
    Önskar dig en God Jul och tackar för den här fina fotoutmaningen!
    Kram M.E

    SvaraRadera
  7. Blir så ledsen. Får så ont i magen. Är faktiskt lite rädd ibland för att "leva" - tänk om jag dör, eller om någon i min älskade familj dör...

    Jag har min älskade man och mina älskade barn och min finaste mamma. Ska krama alla lite extra idag.

    Stor kram till dig och dina pojkar - God Jul.

    SvaraRadera
  8. Åh så fruktansvärt! Är i en situation där detta faktum snart blir för en nära familj snart också. Stor kram , väldigt. Fint skrivet! God jul och njut med de dina!Nilla

    SvaraRadera
  9. Livet är skört och endast till låns. Värt att minnas det där ekorrhjulet snurrar på. Alltid tragiskt när någon går ur tiden för tidigt.

    Du skriver fint.

    Kram

    SvaraRadera
  10. Önskar dig en god fortsättning och ett underbart 2014

    Kram Kajsa

    SvaraRadera
  11. Det är att förlora sin livspartner och en förälder när man fortfarande behöver honom eller henne så mycket... Det är svårt att förstå, svårt att greppa, svårt att ens tänka på. Jag skickar tankar till de fina som har klarat det första halvåret utan sin mor och sin maka. Vem tänker att man ska behöva förbereda sig på något sådant? <3 Stor kram till dig och hoppas att 2014 för med sig andrum, kärlek, lycka... Tack för din inspiration här i bloggen!

    SvaraRadera
  12. Jag får en klump i magen av att läsa dina ord. Det går inte att föreställa sig, jag orkar inte ens tänka tanken att bli själv kvar. Utan den som är själva grunden i mitt liv....

    Jag väljer att skänka familjen som har förlorat sin kära alldeles för tidigt min tanke just nu, jag väljer att tänka på dem och på oss som har så mycket att vara tacksamma för, vi som fortfarande har varandra...

    SvaraRadera
  13. Fina bilder. Det är såååå lätt att glömma att vi inte lever för evigt när man böjer ner huvudet och
    stressar på i vardagen. Tack för ditt inlägg som får en att stanna och tänka efter. Och hinna säga till de man älskar att de betyder allt för en. Ibland tar man det för givet.

    SvaraRadera

Hej!
Vad kul att du tittade förbi. Lämna gärna en kommentar så vet jag att just DU varit här. Ha en toppen dag
Kram Kristina