Järnvägen

Hej vänner!

Tänk vad en långrunda med hund och kamera i solsken kan göra gott för kropp och själ.

Solen hjälper våren på traven och det finns inte mycket kvar av den snö som chockade oss i söndags morse.

I byn där jag bor finns det en sedan länge nedlagd järnväg. Periodvis pratas det om att den skall restaureras och sättas i drift.

När jag går min "ut på landet" runda traskar jag en lång bit över järnvägsspåren.

Tänk vilken historia de gamla plankorna har att berätta. 

Jag vill av helt egoistiska skäl inte att de fixar till järnvägen. Jag vill inte ha tåg som passerar förbi mitt bostadsområde. Jag vill inte ha stora buller vallar, höga staket och den ständiga oro över att någon kan bli överkörd. 

Jag vill ha kvar min "ut på landet" runda. 

Jag vill se Tyra spänna kroppen och smyga framåt när hon vädrat något vilt.

Jag vill fortsätta se rådjuren som äter gott ur bondens grödor.

Jag vill fortsätta klicka mysiga bilder och drömma mig bort med tankar om förr i tiden.

Nu är det dags för ännu ett möte om framtidens järnväg. Jag ska inte gå dit. Vår påverkan är nog minimal, man har vänt och vridit på detta i säkert 15 år.

Det blir säkert en järnväg. När eller var är nog inte bestämt.

Jag fortsätter mina promenader och håller tummarna för att det dröjer.

Jag är inte bitter utan kommer såklart att åka tåg härifrån om det blir av.

Men tills dess fortsätter jag att fotografera och andas in lant luft.

See you!

Förresten

du missade väl inte mitt morgon inlägg om fotoutmaningen.