Nya förutsättningar

Hej min vän!
Jag älskar att skriva, tycker om att dela mina tankar med dig, fundera och reflektera.
Men att uppdatera dagligen och svara på och kommentera hos andra fina bloggare tar för mycket energi. Jag läser gärna bloggar och visst är det smickrande med goa ord från er men, när det känns som ett måste, nej då blir det stopp.
Alltså blir det såhär.
Kommentera gärna om du vill, men bli inte ledsen om det inte kommer några ord i retur.

♥ Stor kram Kristina ♥

måndag 28 januari 2013

Så orättvist!

Det smäller riktigt hårt  i trappstegen när lillebror demonstrativt går upp för trappan och in på sitt rum.  Tårarna rinner ner för kinderna och han är både arg och ledsen.
Klockan är lite över nio och det är söndag kväll. På tv:n har nyss söndags filmen börjat.
Storebror och maken sitter bänkade.

Det är orättvist att den som helst av alla vill se film, inte får säger lillebror som har krupit ner i sängen. Fattar du hur tråkigt det är att ligga här och höra er sitta där nere och mysa. Han är uppriktig och suckar högt.
Det värker i mitt mamma hjärta och jag kryper ner hos honom. Vi har pratat om detta så många gånger. Varje gång förklarar jag att när man är elva år behöver man mer sömn än när man är femton.  Att lägga sig efter kl. elva med en läskig film på näthinnan är inget för yngre skolbarn. Kanske inte för mig heller.
Det hjälper så klart inte en ledsen kille att höra dessa ord från sin mamma. Vi pratar länge om vad som är rätt och vad som är fel. Det är inte lätt att vara lillebror. Jag kryper ihop hos honom och vi somnar tätt ihop.
Frågan är vad som var viktigast. Att få vara uppe med oss eller få se just den filmen.

I kväll efter handbolls träningen kröp hela familjen upp i soffan med smörgåsar och te.  Måndag kväll och premiär för vårens nya danska serie Dicte. Lillebror var med och han njöt. Vet egentligen inte om han gillade det han såg, men min fina kille var nöjd och glad. Nu bara 17 minuter efter programmets slut sover han.
I dag har vi pratat mer om våra knas regler och vi har tillsammans kommit fram till att det är just att vara en i gänget som är det viktiga. Att ligga i sängen och höra tv:n och veta att vi tittar och han inte är med är det värsta. Samtidigt måste han ju lägga sig och vi måste ju kunna sitta uppe utan bråk var eviga kväll. Lillebror hittade en egen lösning på problemet som vi köpte fullt ut. De dagar som han känner att vi ser på program han också skulle vilja se, då somnar han i vår säng i stället. Han slipper höra tv:n och han tycker att det är lyx att somna i vår säng. Hoppas att detta blir bra. Gråt och tanna gnissel är inge kul.
Kontentan av detta inlägg är att det är inte lätt vare sig man är liten eller stor.

Ha det bäst fina du
Kram Kristina

6 kommentarer:

  1. Nej, det är inte lätt när man vill vara med och inte får.... Men fint när man har en mamma som förstår :)

    Kramar

    SvaraRadera
  2. Näe, det är varken lätt att vara liten eller stor, men ni verkade lösa det på ett alldeles underbart sätt

    Kram kajsa

    SvaraRadera
  3. Åh inte lätt att vara lillebror men ni löste det ju på ett fint sätt.

    SvaraRadera
  4. Klokt val av en klok Mamma :)

    SvaraRadera
  5. Åh, så bra det kan vara när alla får vara med och säga sitt! Klokt, klokt. :) Och vilka fina ord du har överst i bloggen. ;) Kram!!

    SvaraRadera
  6. Det är inte alltid lätt att veta hur saker ska lösas. Jag förstår att han vill vara med. Vad bra att han själv kom på en så bra lösning!

    SvaraRadera

Hej!
Vad kul att du tittade förbi. Lämna gärna en kommentar så vet jag att just DU varit här. Ha en toppen dag
Kram Kristina