Nya förutsättningar

Hej min vän!
Jag älskar att skriva, tycker om att dela mina tankar med dig, fundera och reflektera.
Men att uppdatera dagligen och svara på och kommentera hos andra fina bloggare tar för mycket energi. Jag läser gärna bloggar och visst är det smickrande med goa ord från er men, när det känns som ett måste, nej då blir det stopp.
Alltså blir det såhär.
Kommentera gärna om du vill, men bli inte ledsen om det inte kommer några ord i retur.

♥ Stor kram Kristina ♥

tisdag 22 januari 2013

Med hjärtat i halsgropen


När vi skulle hämta lillebror efter handbolls träningen stod det en ambulans utanför entrén.
Det är en väldigt stor träningshall med många människor så varför skulle just min lilla kille vara skadad.
Sannolikheten är ju inte så stor, ändå kickar hjärtat igång.

Bilden är tagen på Fuerteventura under semestern då jag ständigt var på jakt efter en parodelia.
Visst liknar stenen till vänster en fot.

En äldre kille hade brutit foten och det var riktigt illa. Den var helt av och pekade uppåt mot knät.
Han skrek av smärta men ambulans personalen jobbade snabbt och efter en stund var de på väg med en väldigt drogad kille mot sjukhuset.
På vägen hem pratade vi om vad som hade hänt och vilken tur vi har som bor så nära ett sjukhus.
För två år sedan bröt storebror handleden när vi var på landet vilket betydde 1 timmes bilfärd till sjukhuset. 
 Han hade ont, jätte ont, var rädd, orolig och handen såg allt annat är trevlig ut. Jag skulle gjort vad som helst för att kunna byta med honom i den stunden.
Hoppas att killen som skadade sig i kväll nu ligger nedbäddad och omplåstrad omgiven av nära och kära. 

På tal om nedbäddad så känns det som om det snart är dags att krypa i säng.
Jag är trött!!!!
Lillebror har lagt till sig med en (enligt maken) dålig ovana. Han lägger sig i sin säng men kryper ganska så snart in till oss. Det är inte ovanligt att han redan ligger där när vi ska lägga oss. Jag myser, kryper nära och snusar honom i nacken men maken tycker att det blir trångt.
Jag kontrar med att njut det finns ingen 15- åring som sover hos mamma och pappa.

Ses i morgon!
Krameli kram :)



5 kommentarer:

  1. Hej Kristina, det var evigheter sedan jag kommenterade här och det slog mig att jag nog inte ens önskat dig god fortsättning så i så fall gör jag det nu. Bättre sen än aldrig väl? Jag är här och läser men med mitt nya liv som arbetande småbarnsförälder blir bloggen och framförallt bloggkommentarerna lidande.

    Usch jag känner med dig när jag läser om rädslan för att det ska ha hänt något med den käraste man har och ler när jag läser sista stycket. Hur underbar är det inte att ha de som där nära. Tiden går så ofantligt fort och snart är den där bebisen 15 år. Jag har nyss stoppat om en ettårig som kräkts ner hela sina säng och hon är så liten och ynklig och hjälplös. Kan inte fatta att det ska bli en stor person av det där knyttet!

    Nu ska jag försöka sova lite. Stor kram

    SvaraRadera
  2. Vår lille kille på 2,5 år ligger aldrig i sin egen säng. Han ligger mellan oss varje natt. Det är så gosigt så men jag undrar ändå när han ska vilja sova i sin egen säng. Just nu känner jag bara att det är skönt att vi får sova....

    SvaraRadera
  3. Brrrr...förrförra sommaren bröt min äldste armen. Sådär så den pekade helt fel. Otäckt, men det värsta var att vi var så långt ifrån honom. Han var nämligen på konfaläger och vi hade två timmars bilfärd till honom....

    Men precis som du säger, vår 17-åring sover inte hos oss längre... :)
    Kramar

    SvaraRadera
  4. Huua, vilken historia. Läskigt! Hoppas han kommer bli helt återställd.

    Beundrar dig... att du kan sova med barn i sängen. Jag kunde det när barnen var små, så låg de alltid i sängen... men så hände det något när de blev runt 3år. Jag sover inte en blund. Så jag kryper ner hos dem istället och när de somnat så går jag och lägger mig :) Men det var länge sedan nu... de börjar väl bli stora :/

    kram kram Malin

    SvaraRadera
  5. Jaa man blir verkligen livrädd när man ser eller hör ambulansen vid barnens skola. Klart sonen ska sova hos er, det dröjer inte länge förens den tiden är förbi, så passa på och njut!
    Kram Helena

    SvaraRadera

Hej!
Vad kul att du tittade förbi. Lämna gärna en kommentar så vet jag att just DU varit här. Ha en toppen dag
Kram Kristina