Nya förutsättningar

Hej min vän!

Jag älskar att skriva, tycker om att dela mina tankar med dig, fundera och reflektera.
Men att uppdatera dagligen och svara på och kommentera hos andra fina bloggare tar för mycket energi. Jag läser gärna bloggar och visst är det smickrande med goa ord från er men, när det känns som ett måste, nej då blir det stopp.
Alltså blir det såhär.
Kommentera gärna om du vill, men bli inte ledsen om det inte kommer några ord i retur.

♥ Stor kram Kristina ♥

söndag 23 september 2012

Härlig helg fylld av många timmar

Tänk
vissa dagar, helger eller veckor räcker tiden inte till. Det kvittar hur du gör så fattas du ändå någon timme.  Varför har bara dygnet 24 timmar, ja det har jag tänkt många gånger.

Denna helg hamnar i ett annat tänk. Jag har verkligen tagit vara på varje minut.......... eller inte. Jag har tagit dagen som den kommit utan några som helst måsten.
Visst vi hade gäster i går kväll och dess för innan hade jag bokat in ett skogsmöte med M. I dag var dagen full av handbolls matcher och disken efter gårdagen diskades inte undan av sig självt. Men tiden fanns ändå. Jag har lunkat runt i mys dress fram till lunch, ätit på stan, njutit av underhållande handboll och pratat med mina barn länge, länge i kväll. Jag har tom sett en film utan att somna av utmattning efter alla måsten.

Hur gick detta till då?
Framförhållning men framför allt mentala diskussioner med mig själv.  Vad är prio ett? Måste vi servera både något matigt till fördrinken och förrätt efter det? Kan jag trixa med efterrätten ett par dagar i förväg? Måste jag se alla dagens matcher eller räcker det med några.
Vad vill jag själv?
Hör ni, börjar jag så smått hitta tillbaks till balansen i vardagen eller har jag på ngt sätt snott åt mig ett par extra timmar denna helg.

Nu ska jag krypa ner i min säng och läsa klart min bok. Norah Roberts senaste bok har gjort att jag släckt senare än vanligt men vad gör det. Jag verkar ju ha gott om tid.

I morgon ny vecka med nya utmaningar.
sov gott min vän!

Ps mina duktiga handbolls killar åkte båda två hem med segern i sin ryggsäck. Storebrors match var en rysare ända in slutsekunden men det ordnade sig.
Lillebror är ganska så ny i sitt lag men hejades på ordentligt. Det blev flera mål och lagkamraterna är underbara. Tänk vad vi präglar våra barn genom vårt sätt att vara. Tränarna är så måna om killarna och det märks så väl, inte minst när man kommer in så som lillebror i ett samman svettsat lag med spelare som spelat länge med varandra.
Nu sover båda, lillebror i alla fall och i tvättmaskinen snurrar det runt svettiga blåvita match kläder. Visst är livet toppen!

Tjingeling!

3 kommentarer:

  1. Ja, livet är faktiskt verkligen toppen!!!

    SvaraRadera
  2. Det är precis så här jag också lärt mig konsten att tillåta sig njutning ;). Man behöver inte ha dessa s k "ambitiösa" bjudningar. Det enda man vill är att träffas över en bit mat. Och man måste inte delta i allt för att ändå vara delaktig ;).

    Skönt att läsa om ditt tillfrisknande. Det finns hopp för oss båda :D

    Stor varm kram

    SvaraRadera
  3. Du är klok du, det där med att ställa krav på oss själva är vi bra på... men du är klok som tänker på balansen också ;)
    Själv gick jag in i väggen för ett par år sedan och måste konstant tänka på balansen... kanske därför jag tar mig egentid mer nu än tidigare *ler*

    kram kram Malin

    SvaraRadera

Hej!
Vad kul att du tittade förbi. Lämna gärna en kommentar så vet jag att just DU varit här. Ha en toppen dag
Kram Kristina