Minsta inredningsprylen

Tisdagskvällar har jag brukat tillbringa med min Maria. Vi har under ett antal veckor under hösten och tidig vår gått fotokurs på Medborgarskolan. Det har varit roligt, lärorikt och väldigt svårt. Det har krävts mycket träning för att få till de manuella inställningarna, hitta skärpan och få till en godkänd vitbalans. Vår fotofröken är en pedant ut i fingerspetsarna och många bilder har blivit sågade. Vi har fått många läxor, svåra texter på engelska, tankar att fundera över och gud vet allt. Vi har diskuterat varandras bilder i gruppen, givit varandra feedback och utmaningar.
Har det varit givande? Ja det kan du tro. Har jag blivit en bättre fotograf. Det hoppas jag så klart. Jag har fått lära mig massor av saker som jag inte visste tidigare. Jag tar helt andra typer av bilder, är oerhört kräsen och granskar andras bilder på ett nytt sätt.
Maken, min älskade livskamrat som är så glad när jag gör ngt för min egen skull, tycker att jag blivit en foto nörd. Maria och jag kan diskutera avstånd, rule of third, fokus, skärpedjup och olika fotobloggar i timmar. Kameran finns med överallt, på handbollsträningen, i matlagningen och i tv soffan. Det finns alltid något nytt att testa.
Jag är såld helt enkelt och längtar till nästa nivå. Vad de nu må bli.

Eftersom vårens kurs är avslutad tänkte vi nu utmana varandra så att vi inte lägger latsidan till. Första utmaningen lyder Fota din minsta inredningspryl. 

Min minsta inredningspryl är en liten nalle i trä. Han har hängt med i över tjugo år och har inte en enda gång plockats in i ngt skåp för att ge plats åt ngt annat. Jag fick honom av min mentor när jag tog min förskollärar examen 1990. Nu när bilderna är på plats kommer egen kritiken. Jag borde haft bättre ljus, kanske fått till en bättre närbild men what ever. Jag gillar honom skarpt.

 Kram igen!