Nya förutsättningar

Hej min vän!
Jag älskar att skriva, tycker om att dela mina tankar med dig, fundera och reflektera.
Men att uppdatera dagligen och svara på och kommentera hos andra fina bloggare tar för mycket energi. Jag läser gärna bloggar och visst är det smickrande med goa ord från er men, när det känns som ett måste, nej då blir det stopp.
Alltså blir det såhär.
Kommentera gärna om du vill, men bli inte ledsen om det inte kommer några ord i retur.

♥ Stor kram Kristina ♥

söndag 14 augusti 2011

Jag förstod snabbt att det var allvar.. ......


Hej vännen!
så här vackert blommade lavendel häcken utanför vårt lilla hus när vi drog i väg på semester. Nu är den ett minne blott och det var en grå blöt trädgård som gjorde sitt bästa för att hälsa oss välkomna hem.

Det blev inte det slutet på semestern som vi önskade.
Förra lördagen satt jag i min stora härliga Emma fåtölj i stugan och knåpade på ett blogg inlägg. Min nya stora te kopp fanns bredvid mig fylld med Karlskrona blandning och varm mjölk. I bakgrunden bjöd radion på "melodi krysset" och jag planerade för en lugn helg med bara familjen.

Plötsligt kom maken inrusande med stora sonen. Kom snabbt du måste titta på detta.
Jag hörde allvaret i hans röst och förstod ganska snabbt att något hade hänt.
Storebror hade fallit på ett hopp med sin cross och skadat sin arm. Det såg ut som om handen låg bredvid armen. Vad gör man??
Jo, kastar sig i bilen, ringer närmaste sjukhus och får reda på att vi måste åka till Uddevalla, 11 mil bort. Jippi! Storebror var chockad och hade jätte ont.
Väl framme på akuten kom vi in snabbt då de förstod att hans smärta var outhärdlig. Personalen var genomgående underbara :)
Det placerades en skena under armen som sedan lindades och älsklingen pumpades full
av morfin. Det dröjde en bra stund innan smärtlindringen hjälpte och det var så hemskt att inget kunna göra. Mina tårar rann längs kinderna och jag fick bita mig i kinden för att inte snyfta högt. Vi försökte hjälpa honom att fokusera på andningen och på så sätt blev vi lugnare alla tre. Hur många läkare som helst kom och klämde och kände. Han hade mest ont i handleden, men även näsan och axeln hade fått sig en smäll. Dessutom visste vi inte om han hade några inre skador. Efter ett par timmar hamnade vi på röntgen och efter ca 40 bilder, på en vård avdelning. Där började den långa väntan på operation. Vi var ju inte de enda patienterna på sjukhuset denna lördag. Vid fem tiden kom en läkare som sa att vi hade prio ett och skulle komma upp till op inom ett par timmar. Hungriga och trötta väntade vi vid sonens sida. Han sov mestadels, var sluddrig och orolig, men när han var vaken försökte vi skoja lite grand. Efter ytterligare en timme kom läkaren tillbaks och beklagade att det tyvärr inte kunde bli någon operation förrän nästa morgon. Flera svårt sjuka hade kommit in under kvällen. Suck! Men vad gör man. Läkarna gör ju sitt bästa och det är bara att gilla läget. Efter en orolig natt rullades storebror in på operation och jag lämnade mitt sovande barn. Usch vad det var obehagligt. Ännu en gång strömmade tårarna. Efter operation och ytterligare en röntgen kunde vi pusta ut.
Handleden är illa bruten, båda handleds benen har gått av men operationen gick bra och handen kommer att bli helt återställd. En sköterska berättade för mig att just handleds benet är det benet som gör mest ont att bryta, men läknings processen är relativt snabb och om fyra veckor hoppas vi kunna ta bort gipset.

Sista veckan i stugan blandades med nya kompis besök och lite överraskningar så trots smärta och ständigt behov av hjälp från familjen känns det som vi kan summera semestern med ett stort plus.

Tjingeling!

6 kommentarer:

  1. Herregud!!! Vilken pärs!!! Att se sina barn lida finns inte på skalan helt enkelt. Och så illa han landade. Man känner verkligen sig maktlös och vill ta över smärtan!
    Ta hand om sonen nu och försök göra det så bra som möjligt den sista veckan av sommarlovet!
    Sköt om dig och de dina!
    Kramar till 1000
    Carina

    SvaraRadera
  2. Stackars, stackars er vilken jobbig situation innan allting lugnade ner sig.
    Att söva sitt barn och bara se det försvinna är inte roligt heller. Den mamma finns nog inte som kan hålla tillbaks tårarna då.
    Så otroligt skönt också att han kommer att bli återställd igen även om du måste se till att han tar det försiktigt när det är dags att dra igång med handbollen igen (usch, jag blir helt nervös) så att ingenting händer igen.

    Annars verkar ni haft en toppentid i er stuga och verkar ha hunnit vila ut ordentligt.
    Hälsa nu H så gott att han ska ta det försiktigt och sköta om sig ordentligt.
    Massor med kramar till er alla
    //Monica

    SvaraRadera
  3. Usch vad tråkigt. Inte alls någon kul avslutning på sommarlovet. Hoppas verkligen att storebror slipper att ha allt för ont och att benen läker som de ska. Jag kan säga att jag brutit handledsbenen jag med när jag var ung och det gjorde förbaskat ont men som du skriver så läker det relativt fort och jag har inga men alls efter det!

    Kramar till er alla och mest storebror!

    SvaraRadera
  4. Hjälp! Vilken berättelse... Jag tänker på din son och hela er familj och känner verkligen med er. Den värsta smärtan är den man känner genom sina barn, att inte kunna göra något då de har ont är verkligen outhärdligt! Hoppas nu att läkningen går smidigt och fort. Kram!

    SvaraRadera
  5. Så tråkigt slut på sommarlovet. Jag är helt övertygad om att H kommer att läka snabbt och lätt, så vi snart får se honom på handbollsplanen igen. Hade varit roligt om han trots allt följer med till Mossby/Ystad den 3-4 september. Han behöver nog piggas upp med sina handbollskompisar även om jag vet att ni gör allt ni kan för att göra detsamma. Ses snart!

    SvaraRadera
  6. Men vilken dramatik och sicket elände. Stackars stackars. Jag tror banne mig att min puls gick upp när jag läste detta.

    Hoppas allt skall läka fint. Sköt om dig

    SvaraRadera

Hej!
Vad kul att du tittade förbi. Lämna gärna en kommentar så vet jag att just DU varit här. Ha en toppen dag
Kram Kristina