Jag förstod snabbt att det var allvar.. ......

Hej vännen!
så här vackert blommade lavendel häcken utanför vårt lilla hus när vi drog i väg på semester. Nu är den ett minne blott och det var en grå blöt trädgård som gjorde sitt bästa för att hälsa oss välkomna hem.

Det blev inte det slutet på semestern som vi önskade.
Förra lördagen satt jag i min stora härliga Emma fåtölj i stugan och knåpade på ett blogg inlägg. Min nya stora te kopp fanns bredvid mig fylld med Karlskrona blandning och varm mjölk. I bakgrunden bjöd radion på "melodi krysset" och jag planerade för en lugn helg med bara familjen.

Plötsligt kom maken inrusande med stora sonen. Kom snabbt du måste titta på detta.
Jag hörde allvaret i hans röst och förstod ganska snabbt att något hade hänt.
Storebror hade fallit på ett hopp med sin cross och skadat sin arm. Det såg ut som om handen låg bredvid armen. Vad gör man??
Jo, kastar sig i bilen, ringer närmaste sjukhus och får reda på att vi måste åka till Uddevalla, 11 mil bort. Jippi! Storebror var chockad och hade jätte ont.
Väl framme på akuten kom vi in snabbt då de förstod att hans smärta var outhärdlig. Personalen var genomgående underbara :)
Det placerades en skena under armen som sedan lindades och älsklingen pumpades full
av morfin. Det dröjde en bra stund innan smärtlindringen hjälpte och det var så hemskt att inget kunna göra. Mina tårar rann längs kinderna och jag fick bita mig i kinden för att inte snyfta högt. Vi försökte hjälpa honom att fokusera på andningen och på så sätt blev vi lugnare alla tre. Hur många läkare som helst kom och klämde och kände. Han hade mest ont i handleden, men även näsan och axeln hade fått sig en smäll. Dessutom visste vi inte om han hade några inre skador. Efter ett par timmar hamnade vi på röntgen och efter ca 40 bilder, på en vård avdelning. Där började den långa väntan på operation. Vi var ju inte de enda patienterna på sjukhuset denna lördag. Vid fem tiden kom en läkare som sa att vi hade prio ett och skulle komma upp till op inom ett par timmar. Hungriga och trötta väntade vi vid sonens sida. Han sov mestadels, var sluddrig och orolig, men när han var vaken försökte vi skoja lite grand. Efter ytterligare en timme kom läkaren tillbaks och beklagade att det tyvärr inte kunde bli någon operation förrän nästa morgon. Flera svårt sjuka hade kommit in under kvällen. Suck! Men vad gör man. Läkarna gör ju sitt bästa och det är bara att gilla läget. Efter en orolig natt rullades storebror in på operation och jag lämnade mitt sovande barn. Usch vad det var obehagligt. Ännu en gång strömmade tårarna. Efter operation och ytterligare en röntgen kunde vi pusta ut.
Handleden är illa bruten, båda handleds benen har gått av men operationen gick bra och handen kommer att bli helt återställd. En sköterska berättade för mig att just handleds benet är det benet som gör mest ont att bryta, men läknings processen är relativt snabb och om fyra veckor hoppas vi kunna ta bort gipset.

Sista veckan i stugan blandades med nya kompis besök och lite överraskningar så trots smärta och ständigt behov av hjälp från familjen känns det som vi kan summera semestern med ett stort plus.

Tjingeling!