Jag är inte mörkrädd, tvärtom trivs jag när det är mörkt och lite spokie.
Jag kan sitta i min fåtölj i vardagsrummet med min bok och bara en lampa tänd, långt in på natten allt medan familjen sover.
Godnatt säger maken, jag släcker lite, innan jag lägger mig. Ja, jag kommer snart svarar jag. Plötsligt har snart blivit till en timme och det är bäck svart omkring mig. Jag smyger upp för trappan och kryper ner i värmen.
I kväll är jag själv hemma. Maken är på jaktmarken, lillebror stannade kvar hos mormor och morfar och storebror njuter av dagens två segrar i Göteborg.
Jag har gått lång, lång runda med hundis, ätit mat och läst. Nu tänker jag lägga mig men det känns lite ruggigt. Varför vet jag inte. Kan det bero på boken jag läser eller att familjen inte är samlad. Inte vet jag, men jag hoppas att det snabbt går över för så här vill jag inte ha det.
" Stick du dumma spöke för du finns inte"
Visst är det väl så han säger, Alfons Åberg ;)
Hur har du det, är du mörk rädd?
Godnatt!
Förresten, boken jag läser är skriven av Ann Rosman och heter Fyrmästarens Dotter.
trodde jag skulle bli klar i går men ännu finns det några kapitel kvar.
Är det inte så att det ibland kan bli lite ruggit bara för att tryggheten i huset fattas en, av den enkla förklaringen att ens familj inte är på plats.
SvaraRaderaVilken skön stund i fåtöljen du beskriver. Oerhört målande. Jag såg detta precis framför mig. Det såg mysigt ut.
Ha det fint
Hu jag kan absolut bli mörkrädd och jag är ganska duktig på att skrämma mig själv. Hoppas att det känns bättre nu när du läst Alfons spökramsa.
SvaraRaderaKram Maria