Nya förutsättningar

Hej min vän!
Jag älskar att skriva, tycker om att dela mina tankar med dig, fundera och reflektera.
Men att uppdatera dagligen och svara på och kommentera hos andra fina bloggare tar för mycket energi. Jag läser gärna bloggar och visst är det smickrande med goa ord från er men, när det känns som ett måste, nej då blir det stopp.
Alltså blir det såhär.
Kommentera gärna om du vill, men bli inte ledsen om det inte kommer några ord i retur.

♥ Stor kram Kristina ♥

onsdag 9 februari 2011

Luften gick ur

mig fullständigt.
När jag vaknade i dag var jag pigg, glad och sugen på allt som en ny dag har att bjuda på. Vi åt frukost, barnen fixade sig i ordning och lillebror och jag hade sällskap till skolan. Efter jobb gick jag en långrunda med hundis och hade planer på att dra i gång med dammsugaren och lite andra måsten. Det kändes som om våren riktigt ville göra sig påmind och en ny bukett tulpaner placerades i en vas.
Kanske skulle jag baka en kvällskaka och ............

Så kom tröttheten och all ork fullständigt försvann. Hur går det till egentligen, visst är det väl konstigt att humör och ork kan vända på en femöring.

Är du alltid på topp, glad och positiv eller får du också konstiga svackor.
Vad gör du i så fall för att må bättre. Jag är absolut inte sur, inte sjuk och jag har inte sovit förlite.
Godissugen, shoppingsugen och i behov av kramar och fina ord ja men........
vill absolut ta av mig denna sur kappa och .........
ja, vi får väl se

det känns faktiskt redan bättre bara av att skriva av sig lite.
Kram till er alla fina människor som läser mina kråkfötter och följer min vardag.

So long!

6 kommentarer:

  1. Jag känner igen mig. Tyvärr händer det mig ganska ofta. Jag kan sitta på tåget hem, full av goda föresatser om allt jag ska fixa och göra. Och så plötsligt rinner energin bara av. Jag har inget jättebra knep men jag brukar försöka mig på att göra åtminstone en sak. Har jag tur kommer kraften tillbaka då. Eller så ger jag upp, vilar mig och kommer igen nästa dag... Kram.

    SvaraRadera
  2. Åhh vad jag känner igen mig. Så här är det oftast för mig under vinterperioden. Föresatserna är många men utförandet helt miserabelt ;).

    Det som tröstar mig är att jag faktiskt blir bättre under vår o sommar. Och egentligen är det väl rätt så bra. Halva året tänker jag ut allt jag vill o borde utföra. Den andra halvan utför jag det jag vill men kanske inte alltid det jag borde... *gapskratt*

    Stor varm kram

    SvaraRadera
  3. Hej Kristina,
    Tack för dina fina ord hos mig.
    Det stämmer att vi måste ha lite tråkigt för att kunna förstå när vi har roligt!
    Livet består trots allt av flest vardagar och jag gillar dem, oftast. Men ibland är det så tråkigt när ingenting utöver det vanliga händer.
    Det kan ju faktiskt inte hända saker varje dag. Då hade jag gått under av trötthet. Lite vila mellan varven måste till men jag är av den typen som blir lätt uttråkad och vill att det ska ske saker hela tiden. Det är både bra och dåligt.
    Ses vi på fredag?
    Kram till dig

    SvaraRadera
  4. Ibland känner man så där. Tänk att det kan hjälpa att bara få skriva av sig, att dela det med någon. Så enkelt men ibland så svårt.
    kramar!!

    SvaraRadera
  5. Så där kan det bli för mig också... när fru PMS kommer på besök. Jag blir alltid lika förvånad. Vad bra att du kände dig bättre efter att ha skrivit! Jag önskar dig en fin helg och är säker på att den börjar rätt efter att ni fått äta av den underbara efterrätten! :) Kram.

    SvaraRadera
  6. Som jag känner igen mig i det du skriver. Precis så är det. Upp som en sol ned som en pannkaka. Ena stunden har man orken för att senare ha förlorat den på vägen.

    Solen tror jag vi behöver. Vi behöver få energi av solen. Då blir allt bättre :-)

    Ha en bra tisdag

    SvaraRadera

Hej!
Vad kul att du tittade förbi. Lämna gärna en kommentar så vet jag att just DU varit här. Ha en toppen dag
Kram Kristina