Nya förutsättningar

Hej min vän!

Jag älskar att skriva, tycker om att dela mina tankar med dig, fundera och reflektera.
Men att uppdatera dagligen och svara på och kommentera hos andra fina bloggare tar för mycket energi. Jag läser gärna bloggar och visst är det smickrande med goa ord från er men, när det känns som ett måste, nej då blir det stopp.
Alltså blir det såhär.
Kommentera gärna om du vill, men bli inte ledsen om det inte kommer några ord i retur.

♥ Stor kram Kristina ♥

söndag 14 mars 2010

Dagboksliknande inlägg



Hej hopp!
Så var snart ännu en vecka tillända. Vecka 10 har hos mig gått i funderingarnas tecken. De flesta av er vet det ju redan, jag är en funderare. Det fanns en tid då det var jobbigt med alla tankar, men nu förtiden ser jag dem som en tillgång. Vi känner varandra väl, mina tankar och jag. Vi kompleterar varandra och hjälps åt med kluriga funderingar eller knasiga tankar.

Om två veckor åker vi till Trysil. Vi ska tillbringa påsklovet i de vackra norska fjällen, åka skidor, sola oss och dricka varm choklad på terassen till "knet setra".
Jag älskar de norska fjällen. Det är så vackert, gigantiska backar som gör övriga familjen super nöjd och bidrar till fullständig utmaning. Själv åker jag hellre än bra, och njuter lika mycket av avkoppling, solen och mys med familjen.
Trots att jag ser fram emot resan gnager det lite i magen, vi är många som ska komma överrens, många viljor som ska tillgodo ses och jag är expert på att vända och vrida på allt som säjs. Vill att alla ska må bra och funderar för mycket på det. Hur sa hon nu, vad menade han, hinner alla med, vem skulle åka med vem.
Snälla du, säger min man, låt var och en ta hand om sig själv. Vi tar hand om varandra och barnen det får räcka. Blir någon missnöjd får de väl säga det. Sluta ta ansvar för alla andra. Han är så klok, och jag har blivit bättre men ..........

Lillebrors klass ska flytta, de ska byta klassrum, flytta ut till en annan byggnad.
När vi föräldrarna fick veta blev det ramaskri, några föräldrar bar sig illa åt och använde ett icke acceptabelt språk till pedagogerna i klassen. Det har dividerats fram och tillbaka om denna flytt hela veckan. Jag känner mig ledsen på de föräldrar som faktiskt burit sig illa åt. Våra barn har så underbara och kunniga pedagoger, så detta ska inte behöva bli så stort. Jag litar på deras omdömme och det finns en anledning till flytten. Ibland undrar jag om de vuxna skulle acceptera att andra vuxna gick in och tyckte till, och la sig i i deras arbete. I skolans värld känns det i bland som om föräldrar tror att de har rätt att vara med och bestämma. Hallå detta är vår arbetsplats och inte skulle vi gå med på stora förändringar om vi inte tyckte att det var ok. Jag vill såklart att det ska finnas en delaktighet hos föräldrar och vi gör vårt yttersta för att det ska finnas en god samverkan mellan hem och skola, men när sådant här händer undrar man vad folk tänker. Såklart måste man få frågasätta och få sina frågor besvarade på bästa sätt med denna gång har det gått helt fel. Såklart kan jag inte vara helt opartisk just i detta ärende eftersom det gäller mina kolleger men jag behövde skriva av mig lite.
Stor kram till alla duktiga pedagoger:)

En annan sak som funnits i mina tankar denna vecka är våren. Våren som är så efterlängtad ställer till det för mig. Jag vill så mycket och längtar så till att få kratta i rabatterna, plantera och fixa i trädgården. Jag riktigt känner hur solens strålar värmer och oj vad vi behöver denna sol och allt ljus. Men med våren kommer det nya måsten och på jobbet är det alltid lika hektiskt just under våren. Samtidigt som vi försöker avsluta alla våra roliga projekt med barnen har vi tankarna någon annanstans och planerar för hösten. Knasigt egentligen, när vi hela tiden försöker lära oss att leva i nuet och ta vara på dagen.

I maj är det sju år sedan jag gick in i väggen. Varje vår känner jag efter lite extra, letar efter de tecken som jag missade då.....
Vårdepression kan man inte kalla det men jag är livrädd för att falla igen. Jag är inte återställd, det blir jag nog aldrig. Jag har inte längre samma ork och vilja som tidigare. Men jag är glad och njuter av att vara, saker behöver inte längre vara tipptopp och jag stressar mindre. Detta är ju bra, ändå smyger jag runt som en skugga bakom mig själv för att stötta upp och förhindra ett eventuellt fall.

Veckan som gått har jag varit jättetrött, det är nog sviter från min super förkylning men jag har inte vågat chansa. Jag har lagt mig tidigt och sovit massor.
Jag har inte varit sugen på att blogga och har knappt läst något hos er heller, men efter dagens långrunda med hunden fick jag blodad tand.

Kramar från en positiv Kristina trots konstiga söndagstankar:)

6 kommentarer:

  1. Jag tycker inte alls dina tankar är konstiga. Det låter som om du har en sund distans till dig själv och inser dina starka och svaga sidor - och arbetar på att ta till vara den kunskapen. Fint att din man verkar förstå dig och stöttar dig... Vad härligt det låter med påsk i Trysil. Hoppas att ni får sol och underbar skidåkning.

    SvaraRadera
  2. Hej vännen, sunda tankar tycker jag. Jag är likadan som du, men din man har rätt, du behöver bara ta ansvar för dig och din familj. Sen gör man vad man kan för att få en positiv anda. Men det är faktiskt allas ansvar! Slappna av och njut av din semester!
    Trysil är mysigt, har bara varit där en dag men vi funderar på att åka en vecka dit.
    Har man väl gått i väggen en gång tror jag aldrig man blir helt bra igen. Minsta lilla stress och man känner att alla symptom kryper fram. Ta det lugnt, att du mår bra är det viktigaste, för dig och din familj. Inget är viktigare än det!
    Sköt om dig och många kramar!
    Blogga ska man göra när man känner för det, om det är en gång i månaden så får det vara så!
    Kram igen /Jessica

    SvaraRadera
  3. Hallå där borta! Ja, ibland kan man verkligen trassla in sig i konstiga tankebanor. Det är tur vi har våra män som får oss tillbaka på banan igen.
    Samsas och ha trevligt med andra i all ära men de bästa semestrarna har jag med bara oss fyra. Sen är det klart att någon gång är det vansinnigt kul att resa med andra, det beror ju på vem! Med somliga flyter allting och med somliga blir varje detalj ett samtalsämne. De är det bättre att träffa några timmat åt gången, inte en hel vecka!
    Och man kan säga att: "nu skall jag inte bry mig" men det går ju inte det vet vi. Är man en grubblare så är man.
    Vad bra att du är vaksam på tecken så att du håller ett lagom tempo och inte blir alldeles för vårrusig, utan hinner njuta också av det du prioriterar!
    Sov gott stumpan, sköt om dig-vi hörs!
    Kram

    SvaraRadera
  4. Hej fina du. Ville bara skicka en styrkekram till en klok vän.
    kram

    SvaraRadera
  5. Du skriver så klokt o insiktsfullt. Känner igen mig i dina tankegångar, men jag har blivit klokare med åren ;). Har lärt mig att ta ansvar för mitt egna, men att inte ta ansvar för andras tankar eller handlingar. Det har tagit tid att komma hit... :)

    Du har helt rätt också vad gäller utbrändhet. Jag gick rejält in i väggen för 8 år sedan o jag blir aldrig densamma igen. Vet inte heller om jag skulle vilja det heller. Jag är mer närvarande o lever i nuet. Uppskattar det jag har o jag är betydligt lyckligare nu :). Men fortfarande har jag problem att sätta gränser o glömmer att min ork inte är detsamma. Ordet stresstålig får jag obehagliga rysningar av...

    Tycker så mycket om dig :)

    Varma kramar

    SvaraRadera
  6. Det är bra att tänka, bara man inte snubblar på sina tankar! Jag förstår dina funderingar och tycker de är fullkomligt hälsosamma. Jag tror att många går omkring och tänker precis som du, men det är ingenting man direkt talar om för någon annan!

    Det där med "tyckande föräldrar" har jag varit med om några gånger. De flesta föräldrar är kloka och har självinsikt, men sedan finns det alltid några som snöar in på fel spår, vaknar på fel sida, är allmänt olyckliga och tror att de kan och vet allt. Om man är medveten om att dessa människor finns är det inte så svårt att hantera situationer som den du berättade om här. Alla vill ju sitt barns bästa även om alla inte tar den smartaste vägen dit.

    Hoppas att du kan njuta av våren i din takt och att resan till Norge blir riktigt skön!

    SvaraRadera

Hej!
Vad kul att du tittade förbi. Lämna gärna en kommentar så vet jag att just DU varit här. Ha en toppen dag
Kram Kristina