Dagboksliknande inlägg

Hej hopp!
Så var snart ännu en vecka tillända. Vecka 10 har hos mig gått i funderingarnas tecken. De flesta av er vet det ju redan, jag är en funderare. Det fanns en tid då det var jobbigt med alla tankar, men nu förtiden ser jag dem som en tillgång. Vi känner varandra väl, mina tankar och jag. Vi kompleterar varandra och hjälps åt med kluriga funderingar eller knasiga tankar.

Om två veckor åker vi till Trysil. Vi ska tillbringa påsklovet i de vackra norska fjällen, åka skidor, sola oss och dricka varm choklad på terassen till "knet setra".
Jag älskar de norska fjällen. Det är så vackert, gigantiska backar som gör övriga familjen super nöjd och bidrar till fullständig utmaning. Själv åker jag hellre än bra, och njuter lika mycket av avkoppling, solen och mys med familjen.
Trots att jag ser fram emot resan gnager det lite i magen, vi är många som ska komma överrens, många viljor som ska tillgodo ses och jag är expert på att vända och vrida på allt som säjs. Vill att alla ska må bra och funderar för mycket på det. Hur sa hon nu, vad menade han, hinner alla med, vem skulle åka med vem.
Snälla du, säger min man, låt var och en ta hand om sig själv. Vi tar hand om varandra och barnen det får räcka. Blir någon missnöjd får de väl säga det. Sluta ta ansvar för alla andra. Han är så klok, och jag har blivit bättre men ..........

Lillebrors klass ska flytta, de ska byta klassrum, flytta ut till en annan byggnad.
När vi föräldrarna fick veta blev det ramaskri, några föräldrar bar sig illa åt och använde ett icke acceptabelt språk till pedagogerna i klassen. Det har dividerats fram och tillbaka om denna flytt hela veckan. Jag känner mig ledsen på de föräldrar som faktiskt burit sig illa åt. Våra barn har så underbara och kunniga pedagoger, så detta ska inte behöva bli så stort. Jag litar på deras omdömme och det finns en anledning till flytten. Ibland undrar jag om de vuxna skulle acceptera att andra vuxna gick in och tyckte till, och la sig i i deras arbete. I skolans värld känns det i bland som om föräldrar tror att de har rätt att vara med och bestämma. Hallå detta är vår arbetsplats och inte skulle vi gå med på stora förändringar om vi inte tyckte att det var ok. Jag vill såklart att det ska finnas en delaktighet hos föräldrar och vi gör vårt yttersta för att det ska finnas en god samverkan mellan hem och skola, men när sådant här händer undrar man vad folk tänker. Såklart måste man få frågasätta och få sina frågor besvarade på bästa sätt med denna gång har det gått helt fel. Såklart kan jag inte vara helt opartisk just i detta ärende eftersom det gäller mina kolleger men jag behövde skriva av mig lite.
Stor kram till alla duktiga pedagoger:)

En annan sak som funnits i mina tankar denna vecka är våren. Våren som är så efterlängtad ställer till det för mig. Jag vill så mycket och längtar så till att få kratta i rabatterna, plantera och fixa i trädgården. Jag riktigt känner hur solens strålar värmer och oj vad vi behöver denna sol och allt ljus. Men med våren kommer det nya måsten och på jobbet är det alltid lika hektiskt just under våren. Samtidigt som vi försöker avsluta alla våra roliga projekt med barnen har vi tankarna någon annanstans och planerar för hösten. Knasigt egentligen, när vi hela tiden försöker lära oss att leva i nuet och ta vara på dagen.

I maj är det sju år sedan jag gick in i väggen. Varje vår känner jag efter lite extra, letar efter de tecken som jag missade då.....
Vårdepression kan man inte kalla det men jag är livrädd för att falla igen. Jag är inte återställd, det blir jag nog aldrig. Jag har inte längre samma ork och vilja som tidigare. Men jag är glad och njuter av att vara, saker behöver inte längre vara tipptopp och jag stressar mindre. Detta är ju bra, ändå smyger jag runt som en skugga bakom mig själv för att stötta upp och förhindra ett eventuellt fall.

Veckan som gått har jag varit jättetrött, det är nog sviter från min super förkylning men jag har inte vågat chansa. Jag har lagt mig tidigt och sovit massor.
Jag har inte varit sugen på att blogga och har knappt läst något hos er heller, men efter dagens långrunda med hunden fick jag blodad tand.

Kramar från en positiv Kristina trots konstiga söndagstankar:)