Nya förutsättningar

Hej min vän!
Jag älskar att skriva, tycker om att dela mina tankar med dig, fundera och reflektera.
Men att uppdatera dagligen och svara på och kommentera hos andra fina bloggare tar för mycket energi. Jag läser gärna bloggar och visst är det smickrande med goa ord från er men, när det känns som ett måste, nej då blir det stopp.
Alltså blir det såhär.
Kommentera gärna om du vill, men bli inte ledsen om det inte kommer några ord i retur.

♥ Stor kram Kristina ♥

onsdag 10 februari 2010

Krylligt eller rakt / långt eller kort?

I många år har jag haft mitt hår kort, riktigt kort. Nu är det sedan ett par månader på utväxt. Jisses vad velig jag är. Vissa dagar är det ok och det känns faktiskt som om jag har en ny frisyr på G. Andra dagar är jag så påväg att bara klippa bort de bångstyriga lockarna.

Jag har självfall som det såfint heter, eller bångstyriga felvända lockar som bara älskar fuktigt väder........ välj själv.
När jag var barn var det så modernt med pudelpermanent. En i min klass hade blont alldeles rakt hår. När hon permanentade sig blev det så fint. En dröm i mina ögon.
Jag ville så gärna ha håret som henne:) Bönade och bad om att få prova. Min mor förklarade att det inte skulle bli bra, att vi inte hade samma typ av hår men det ville jag inte förstå.

Inför ett disco i kanske femman, flätade min mormor mitt hår i miljoner småflätor. Hon band ihop håret med små bommulsband och duttade på någon läggningsvätska. Jag minns det som igår. Sedan sov jag med flätorna för att bevisa för mor att det skulle passa mig perfekt med krusat hår. Mormor måste fått kramp i fingrarna, det var säkert trettio flätor och mitt hår var långt och jättetjockt.

Halleluja som jag såg ut när vi tagit bort flätorna.
Gammal som ung vill vi såklart ha det som vi inte har.

Storebror har tjockt, krylligt hår som jag, och lillebror har svenskt bebishår som sin far. Båda vill ha de byta....
Här hemma tjatas det dessutom om att få färga håret svart, vi får väl se hur det blir med det.

Påtal om hår läste jag en kul historia idag.
Den lilla flickan frågar sin mamma om de gråa håren som sticker fram i luggen. Var har du fått dem ifrån. Jo, varje gång ens barn är elak växer det ut ett grått hårstrå.
Oj då svarar flickan, mormor är ju helt gråhårig.

Ljust, lite lagom självfall och någon form av page, det vore min vuxendrömfrissa, ja vi får väl se vart det slutar:)

Vad säger ni?
Har ni favvofrissan eller skulle ni vilja byta, klippa er, färga eller spara till långt.

Kram sålänge!

3 kommentarer:

  1. Frisyrer ja. Många säger ofta till mig "Vet du ifall du ska långt eller kort hår?" Det åker upp och ner med jämna mellanrum. Men nu i julas klippte jag det kort och inser att så ska det vara. Har länge letat efter en frisör som kan klippa det som jag vill ha det och äntligen har jag gjort det (efter många års letande). Nu ska det förbli kort - slå på mig om jag säger något annat. Färgen kan man alltid förändra efter humör och årstid.
    Lycka till!
    Kram/
    Carina

    SvaraRadera
  2. Har också detta jobbiga självfall. Jag plattar mitt hår varje dag för att få bort det bångstyriga. Jag skulle vilja ha rakt, silkeslent hår.
    kram

    SvaraRadera
  3. Här är det spikrakt hår.... vill ju givetvis ha lockar som du förstår.
    Vill du ha en page, så håll ut!! Det är ju inte så lång växtid.
    Själv ändrar jag frisyr ganska ofta.
    Jag hade page rätt länge och är den frisyr som jag trivts allra bäst i. Nu har jag det på utväxt, ska ha långt hår till min systers bröllop tänkte jag!
    Kramar

    Pojkarna kan ju prova med svart hårfärg som tvättas ut efter några tvättar!

    SvaraRadera

Hej!
Vad kul att du tittade förbi. Lämna gärna en kommentar så vet jag att just DU varit här. Ha en toppen dag
Kram Kristina