Mörkrädd och orolig!

Vad är detta. Vuxna människa skärpning!
Maken har bara varit borta ett dygn.
Jag har blivit mörkrädd, jag hör en massa konstiga ljud och sover dåligt. Vill ha barnen hos mig i vår säng och jag har frågat maken så han säkert har kollat brandvarnaren i stugan. I morse hörde jag någon traska i vår singel och började fundera på inbrottstjuvar. Såklart var där ingen där ute. Det blåser massor och då knäpper det i vårt gamla hus. Jag har ju alltid varit själv mycket, på höstarna när maken jagar, vänner har frågat om jag har obehag av att vara själv, men jag har alltid gillat ensamheten. Förut bodde vi riktigt ödsligt men nu har de byggts massor av hus omkring oss och hjälp att få om ngt skulle hända.
Skärpning! Såhär kan vi inte ha det.

När jag berättade om mina knasiga funderinar för min fina M så sa hon att det är åldern som tar ut sin rätt. Man vet vad man har och hur underbart livet är, man vill att så ska det vara för alltid. Ibland får man en knäpp på näsan som en påminnelse om hur sårbart allting faktiskt är. Det är viktigt att ta vara på livet här och nu.
i morgon kan det vara försent.
Visst jag håller med, men jag tar ju verkligen vara på livet och njuter av de mina.
Eller hur!
Nu ska vi åka och köpa fredagsmys!!!!!
Kram sålänge :)