Nya förutsättningar

Hej min vän!
Jag älskar att skriva, tycker om att dela mina tankar med dig, fundera och reflektera.
Men att uppdatera dagligen och svara på och kommentera hos andra fina bloggare tar för mycket energi. Jag läser gärna bloggar och visst är det smickrande med goa ord från er men, när det känns som ett måste, nej då blir det stopp.
Alltså blir det såhär.
Kommentera gärna om du vill, men bli inte ledsen om det inte kommer några ord i retur.

♥ Stor kram Kristina ♥

måndag 5 oktober 2009

Min bästa vän!


Vem är din bästa vän!

Min bästa vän skulle fyllt 102år idag. Min goa fina mormor var min bästa vän. För två år sedan när hon skulle fyllt 100 år hade vi födelsedagsfest här hemma. Hela familjen var samlad + min mors barndomskamrat. Vi åt gott och pratade gamla minnen. Vi hade det jättemysigt. Mor hade tidigare berättat att hon och mormor hade lovat varandra att kunde man kontakta varandra från "andra sidan" så skulle de göra det, men ack nej, inte ens en liten antydan kunde hon hitta. Min kära make var vinvakt och han spillde hela tiden, det droppade hur han än gjorde och när det var dags för tårta skulle han bjuda på mormors favorit, Kisebergsvin. Jösses flaskan som mina föräldrar hade tagit med sig hade inte använts på många år och korken hade fastnat på ngt sätt. När kära maken skulle hälla kom först inget, sedan inget och sedan allt. Vi skrattade gott och sa att visst finns hon med oss busmormor. När gästerna åkt hem stoppade jag duken i tvättmaskinen och när jag tog ut den lite senare fanns det inga märken alls efter vinet. Detta är för mig någon form av tecken......

Redan från det att jag var väldigt liten hade mormor och jag en speciell relation. Jag var ofta hos henne, sov över och vi hade varandra som jämnlika vänner. När jag blev vuxen och flyttade hemifrån fortsatte jag åka till henne och vi pratade ofta i telefon. Trots att det är 16år sedan hon dog fattas hon och jag tänker ofta på henne. Mina barn har alltid fått höra saker om min mormor och de tycker att det är mysigt när jag berättar. I mina tankar låtsas jag att hon ser mig och min familj. Jag skulle så gärna vilja att hon hade fått träffa barnen. Hon fick i allafall lära känna min pusselbit och det är jag glad för. Hon visste att P gjorde mig trygg och hon kunde tryggt lämna över ansvaret om mig i hans armar.



I kväll firar vi mormor med nybakade kanelisar.
Rosorna köpte jag till maken förra helgen och de är fortfarande lika vackra.
Ta hand om dig! Kram :)

3 kommentarer:

  1. Åh vad underbart att få ha den kontakten med din mormor. Jag hade samma med min mormor och morfarsom tyvärr ryktes bort för tidigt.

    SvaraRadera
  2. Jag är lite vidskeplig och tror helt klart att våra nära och kära finns med oss. Så länge det finns någon på jorden som bryr sig om de som gått bort så finns de! Så tror jag. Min farfar som dog för många år sedan är med mig ibland, det är jag säker på!
    ps Du får köpa en sådan där dimsidutt man sätter på vinflaskan så att det inte ska droppa när man häller till din man! :)
    Visst är det irriterande med bilen, men jag försöker att inte vara irriterad, det hjälper ju inte...(Men irriterande är det!) Kram!

    SvaraRadera
  3. Tack för tipset! Låter väldigt gott, ska se om jag hittar det på menyn! Många kramar till dig!

    SvaraRadera

Hej!
Vad kul att du tittade förbi. Lämna gärna en kommentar så vet jag att just DU varit här. Ha en toppen dag
Kram Kristina