Nya förutsättningar

Hej min vän!
Jag älskar att skriva, tycker om att dela mina tankar med dig, fundera och reflektera.
Men att uppdatera dagligen och svara på och kommentera hos andra fina bloggare tar för mycket energi. Jag läser gärna bloggar och visst är det smickrande med goa ord från er men, när det känns som ett måste, nej då blir det stopp.
Alltså blir det såhär.
Kommentera gärna om du vill, men bli inte ledsen om det inte kommer några ord i retur.

♥ Stor kram Kristina ♥

tisdag 18 augusti 2009

Tappade tråden helt enkelt.....

Hej på er!
Nej jag har inte slutat blogga även om man kan tro det. Jag har bara haft massor av annat för mig och inte riktigt kunnat få ngt på pränt. Jag vill inte bara redogöra för min vardag utan jag vill också få med ngt tänkvärt eller någon fundering.

I går för en vecka sedan började jag jobba igen efter fyra veckors ledighet.
Jag tycker alltid att det är lite av en pina att komma tillbaks till jobb efter en längre ledighet. Jag är en kontrollfreak och gillar alltså inte terminstart av den enkla anledningen att den ännu inte är uppstrukturerad.
Dessutom flyttade jag och min närmsta kollega till en annan byggnad med allt vad det innebär iform av nya kolleger, andra regler och rutiner, saknad av gamla kolleger .....
Det tar ett tag innan allt har fallit på plats och jag har boat in mig. Jag vill ha en ombonad och inbjudande arbetsmiljö samtidigt som var sak ska vara på sin plats, och innan vi har fått det så som vi vill ha det, så får familj och vänner inkl bloggare stå ut med en lite avtrubbad Kristina.

I lördags var jag på kräftskiva. Vi var bjudna båda men bara jag kunde närvara. Det var med blandade känslor som jag klev in i trädgården hos min gamla barndomsvännina.
Vi träffas ibland men jag visste att jag inte skulle känna någonannan mer än ytligt. Det var många bjudna och jag hoppades på att hamna i närheten av ett känt ansikte. Jag är egentligen inte den blyga sorten men ni vet, ibland kan man känna sig malplacerad. K hade med hjälp av nära och kära förvandlat ett gammalt kostall till en romantisk festlokal. Det brann ljus överallt, luktade gott av färska blommor och vackra skira gardiner skymde gammalt bråte och trasiga plankor. Man kom i feststämning bara av att kliva över tröskeln. Hennes vänner var trevliga och jag hamnade tillsammans med ett härligt gäng. Vi skålade och sjöng natten lång. Allt var toppen! Hade jag behövt oroa mig för denna kväll........NEJ! Jag är så glad att jag följde mitt hjärta och inte min hjärna, hade jag gjort det hade jag krupit upp i soffan hos mina barnvaktande föräldrar och ringt återbud till festen. Visst hade det varit synd.
Kramar i massor :)

2 kommentarer:

  1. Vad skönt att du inte slutat blogga! Ibland har man helt enkelt inget att skriva om.
    Jag är likadan som du när det gäller att gå på fest själv där man inte känner någon. Jag hade också lika bra kunnat stanna hemma i soffan, även om det kan bli hur roligt som helst! Kramar

    SvaraRadera
  2. jag saknar dig och dina kramar på jobb!!!!
    Kram anna

    SvaraRadera

Hej!
Vad kul att du tittade förbi. Lämna gärna en kommentar så vet jag att just DU varit här. Ha en toppen dag
Kram Kristina