Härlig muta!

Ända sedan H var liten och vi skulle iväg på utflykt har knacka på burken burken fått följa med. En alldeles vanlig gammal plåtburk från min kära mormors gömmor, alltid fylld med småkakor. När det varit jobbigt att traska upp för en lång trappa, vänta på bussen i värmen på Kanarieöarna, sitta still och värma sig en stund på badstranden eller som idag när köttet på grillen nere vid hamnen, inte blir färdigt fort nog. Då kommer burken väl till pass. Knacka på locket och vi får se om den går att öppna. Jag är sten hård, vill du ha en kaka måste du knacka först. Jag kan se i pojkarnas ögon att de tycker att det är ganska mysigt, trots allt. Aaaaa har ni den burken kvar utropade ena kusinen idag. Visst, vill du knacka? Klart hon ville.... ....
Hoppas pojkarna för denna traditionen vidare till kommande generationer.

Visst har du någon liknande tradition att berätta om!
Kram :)