Det låg ett litet paket till mig i postlådan.
Adresserat till målsman för............
På baksidan stod det " får endast öppnas av vuxna"
Jag fick ett liknande paket för ett par år sedan så jag visste vad innehållet var och tänkte först lägga det oöppnat i återvinningen men så hejdade jag mig.
Öppnade paketet och läste delar av den ca 145 sidor tjocka boken.
Såhär börjar den
♥
Tonåren är en väldigt speciell tid i livet. Man befinner sig i gränslandet mellan barn och vuxen. Man är osäker.
Rädd att inte räcka till.
Rädd att hamna utanför.samtidigt är det mycket nytt att ta ställning till ny skola, nya kompisar, sex, cigaretter och inte minst alkohol.
Och till råga på allt tycker sig många tonåringar ha drabbats av föräldrar som inte förstår någonting och som hela tiden gör fel.
♥
Vi har pratat mycket om alkohol, pojkarna vet vad vi tycker och vad alkohol gör med kroppen.
Vi dricker vin i deras närvaro men de får inte smaka.
Där går många människors åsikter isär men enligt dokumenterad forskning dricker du mer om du blivit bjuden innan du har åldern inne.
Vi pratar som sagt mycket med varandra i vår familj och har alltid gjort. Det känns som om våra barn har förtroende för oss och att de vet att vi vill dem väl.
Trots det kan det såklart gå snett. Annat vore väl konstigt.
Boken är klokt skriven och texten inbjuder till diskussion. Jag är glad att jag gav den en chans trots att jag är sååååå klok själv.
Har du ett barn i tonåren och fått boken, läs den. Har du inte fått den men är intresserad finns den att ladda ner som pdf.
Vill du veta mera klickar du dig vidare här.
I kväll tänker jag läsa ur den för killarna så får vi se om jag har rätt för mig eller är helt ute och snurrar.
Tjingeling!
Bra bok! Och SÅ viktigt att fortsätta prata med barnen... Även fast de blir tonåringar och tycker att man är lite "töntig" ibland... :)
SvaraRaderaVisst är det en bra bok, jag känner igen den trots att vår dotter fyllde tjugo tidigt i år. Och det är en svår period, moral och etik, vad är rätt och vad är fel. Vi behöver gå efter vår egen övertygelse, men jag tror en öppen dialog och skapa förtroende är det viktigaste av allt. Att ungdomarna känner att de kan ringa hem oavsett om något skulle "gå snett". Visst är vi föräldrar "töntiga", det tyckte vi väl själva också om våra föräldrar när vi var i den åldern. Men vår dotter har tackat oss många gånger för att vi envisades med att hämta henne på natten efter fester och för att vi fanns där när det blev tufft och jobbigt med kompisar som tryckte på.
SvaraRaderaSom sagt, dialog och att vara närvarande känns som otroligt viktigt.
Ha en fin helg!
Kram
Suz