Nya förutsättningar

Hej min vän!

Jag älskar att skriva, tycker om att dela mina tankar med dig, fundera och reflektera.
Men att uppdatera dagligen och svara på och kommentera hos andra fina bloggare tar för mycket energi. Jag läser gärna bloggar och visst är det smickrande med goa ord från er men, när det känns som ett måste, nej då blir det stopp.
Alltså blir det såhär.
Kommentera gärna om du vill, men bli inte ledsen om det inte kommer några ord i retur.

♥ Stor kram Kristina ♥

måndag 30 mars 2015

Ett sms som gav både tårar och fjärilar i magen

Egentligen borde jag krypa till sängs. 
Mina ben vill inte riktigt som jag, de värker och gör mig trött.
Vetekudden ligger i micron och värme hjälper.
Jag ska dessutom få massage av maken. Jag har lärt mig mycket om  min sjukdom och känner numera sällan att jag gnäller och är till besvär. Min familj vill mig väl och jag tackar och tar emot.

Ibland när jag skriver snubblar jag in på ett helt annat spår än det jag tänkt från början.
Inlägget skulle ju handla om överskriften, men känslan i benen tog liksom över när jag satte mig.

Modellande köksbordshöns.
Igår fick jag ett sms som har snurrat runt i mitt huvud sedan dess.
En vän som stått mig väldigt nära under många år hörde av sig. Vi har inte träffats på 1 1/2 år. Pratat någon gång via sms men ja.
Hela vår vänskap rann ut i sanden och jag vet egentligen inte varför. Vi har båda saknat varandra men att ta upp kontakten har inte fungerat av anledningar historien inte förtäljer.
Jag har saknat henne men känt att jag nog borde backa. Man kan inte leva på gamla minnen, man måste skapa nya.
I alla fall kom det ett helt oväntat sms.
En text som jag läste om och om igen, ord som fick mig att bli tårögd och gråtmild.
Hon ville ses, ville träffas och berätta.
Jag ville ringa upp henne direkt. Skrika i telefonen att ja, jag vill också ses, men jag gjorde inte det.
Jag fegade, var rädd att jag skulle börja gråta.
Idag känner jag mest fjärilar i magen. Vi har bestämt dag och plats. Det är snart och jag längtar.
Fast lite orolig är jag, tänk om hon backar, inte vågar.
Jag väljer att knuffa undan oron och bara glädjas.

Jag är glad att hon tog steget och jag skriver till dig för att du också ska våga. Har du någon du längtar efter men inte träffar.
Berätta!!!
Nuförtiden är det så mycket enklare. Du behöver inte titta någon i ögonen, bara messa.
Oftast föredrar jag att prata men, just nu är jag så glad att sms finns.


See you!



7 kommentarer:

  1. Så roligt för dig att ni ska ses. Hade också en vän som stod nära. Vi träffades hela familjen ofta. När de fick sitt första barn hände något och de bröt kontakten helt. Vet fortfafarande inte varför. Konstigt. Det tänker jag fortfarande på emellanåt även om det är många år sedan nu. Ha en fin dag Kram Pernilla

    SvaraRadera
  2. Åhhh, hoppas att det blir bra!
    Jag vet hur den där längtan känns. Krama varandra, utan skuld med bara kärlek.
    Jag håller tummarna för att det är vänskap som ska bli levande igen!
    Kramen Hannis

    SvaraRadera
  3. Nu väckte du minnen till liv hos mig. Jag hade en väninna som var som min syster. Av flera anledningar kom vi ifrån varandra, kanske bar jag största skulden, så en dag skrev jag ett långt brev och förklarade hur mycket jag saknade henne. Hon svarade inte ens. Däremot tog hon kontakt med en annan gemensam vän och beklagade att jag inte ens hört av mig när hennes dotter var sjuk. Då gjorde jag ett nytt försök och skrev att jag inte hade haft en aning om dotterns sjukdom och stod fast vid att jag gärna återupptog kontakten. Ett bittert brev fick jag tillbaka och
    efter det skickade jag julkort i många år, men fick aldrig något tillbaka.
    Nu har det gått många år, men ändå känner jag en sorg över att vår vänskap inte betydde mera.
    Jag är övertygad om att ert möte kommer att gå bra. Har båda viljan att träffas så är det ju den bästa början.
    Kram M.E

    SvaraRadera
  4. Visst är det så! Livet är allt för kort för att vänta på att någon annan ska ta första steget! Hoppas benen mår bättre idag.

    SvaraRadera
  5. Det blir säkert bra och kul. Ibland blir det bara så, det där avbrottet, sen hittar man tillbaks...livet, det har ju sina svängar och gupp på vägen

    Kram Kajsa

    SvaraRadera

Hej!
Vad kul att du tittade förbi. Lämna gärna en kommentar så vet jag att just DU varit här. Ha en toppen dag
Kram Kristina