Reflektioner i ljusets sken.

Det är kväll, det är mörkt och det regnar.

Mina pojkar har precis åkt iväg för att shoppa.

Det är tyst, så väldigt tyst.

Jag har förälskat mig i tysthet. Tycker att det är så skönt.

Förut hade jag alltid radion på, inte för att jag var rädd för det tysta utan för att radiorösterna 

kändes som hemma.

Nu känns det tysta som en härlig filt runt mina axlar.

Innan de mina drog iväg åt vi middag i vardagsrummet. Med massor av tända ljus och tv:n på högt ljud gjorde vi vad vi kunde för att heja fram handbolls killarna till kvartsfinal.

Tyvärr var Polen bättre och suck....... ja handbollen är över för Sverige men vad de har presterat. 

Vi har tillbringat flera kvällar i soffan, skrikande, klappande och hejande.

Vi har vid flera tillfällen varit så mycket duktigare än de begåvade domarna och oj vad mysigt vi har haft.

Med stora killar som hellre håller till på sina rum gäller det att ta alla tillfällen i akt.

" Klart ni måste se handbollen grabbar, ni lär er fortfarande massor av att titta....."

♥

På tal om att titta på tv.

Ser du "Blå ögon" på söndags kvällarna i SVT.

Det är såååååååå spännande, obehagligt och otäckt verkligt.

Gårdagens avsnitt, hua mig. Jag tror inte jag andades på en hel timme.

Har du inte sett den så finns den på svt play.

Jag vet att jag babblat om den tidigare men, usch det kunde varit på riktigt och det skrämmer mig.

Tjingeling!!!