Hej vänner!
Bilden jag bjuder er på i kväll är gammal, närmre bestämt tre år. Den är tagen när vi var i Stockholm.
Jag gillar bilder på barnen när de inte vet att jag fotograferar dem.
Storebror som fortfarande har "häng" är inte hemma. Han är sedan i torsdags i Jönköping och tillbringar all sin vakna och sovandes tid med likasinnade på Elmia mässan
- Dreamhack för typ 20.000 datanördar.
Jag vet att han har det bra men jag saknar honom massor. Jag har kommit på mig själv med att sakna vardagliga saker oss emellan som jag inte annars tänker på.
När jag står i köket och fixar kommer han smygande bakom mig och lägger hakan mot min axel,
när jag sitter vid tv:n kommer han förbi och undrar om jag inte ska göra te,
när jag gått långrundan med hundis står det oftast ett stort glas kallt vatten på vasken,
blicken som han ger mig när han vill något speciellt.
Saknar honom sååååååå.
Jag vet att han har det toppen, jag vet att jag måste släppa taget, jag vet att han klarar sig själv, men oj vad jag saknar honom.
Jag älskar vardagen. Jag vill höra hans suckar när jag ber honom om hjälp när han inte har tid, jag vill gnabbas om onödigheter, klaga på att han inte satt in disken i diskmaskinen.
Jag vill snusa honom i nacken,
och krypa upp i hans säng på morgonen och viska att det är dags att stiga upp.
Jag vill ha honom hemma.
Händerna runt trädet tillhör lillebror.
Min lilla gosiga unge som njuter av att vara själv med oss, samtidigt som han undrar när storebror kommer hem.
Det är så viktigt att njuta av barnen var för sig. Vi tar vara på dessa dagar. Vi grillar, sitter ute länge och pratar. Lyssnar på hans framtidsplaner utan avbrott, spelar badminton och bygger lego.
Lillebror myser och hoppar galant mellan av att vara liten och att vara stor. Han väljer själv utan att bli förmanad eller att behöva visa något för någon.
Han är vårt gos, vår gosiga lillebror, formad av att vara lillebror,tack vare sin storebror, utan att veta om det.
Han är så trygg i sig själv och en underbar tillgång i familjen.
Vår gosiga unge.
I morgon vid denna tiden är ordningen återställd och ingen är gladare än jag.
Jag kan bara hålla med det är inte lätt att släppa taget om sina barn som alltid är små i ens ögon. Fast de egentligen nästan är vuxna. Fina ord du skriver om dem . Kram Pernilla
SvaraRaderaSå fint och så bra du skriver.
SvaraRaderaJag har hört att mammor har svårare att "släppa taget" om söner än om döttrar. Jag kan inte svara på om det stämmer eftersom jag bara har döttrar. Men nog är det svårt det med. Men det är något som måste till hur ogärna man än vill. Våra små liv blir så småningom stora.
Kramar
Lene
Och hur det än är, hur stor man än blir och börjar leva sitt eget liv så är hemma alltid hemma.
SvaraRaderaOch i trygga familjer så är mamma alltid förknippad trygghet, så tror jag det är hos dig.
Fast jag är 42 så älskar jag att höra min mamma tjata lite på mig.
Det gjorde jag inte som tonåring förstås men nu är det förknippat med kärlek.
Så fint skrivet av dig!!
Kram Hannis
Fint skrivet om dina kära, ha det bra Karin
SvaraRaderaVad underbart vackert skrivet, mina ögon tåras. Här hemma balanserar vi syskonkärlek på sommarlovet /Lisa
SvaraRaderaDe är bra underbara de där barnen vi har och du skriver så träffsäkert om de där vardagsögonblicken som man älskar så.
SvaraRaderaKram Victoria