Nya förutsättningar

Hej min vän!
Jag älskar att skriva, tycker om att dela mina tankar med dig, fundera och reflektera.
Men att uppdatera dagligen och svara på och kommentera hos andra fina bloggare tar för mycket energi. Jag läser gärna bloggar och visst är det smickrande med goa ord från er men, när det känns som ett måste, nej då blir det stopp.
Alltså blir det såhär.
Kommentera gärna om du vill, men bli inte ledsen om det inte kommer några ord i retur.

♥ Stor kram Kristina ♥

tisdag 3 april 2012

Min mormors klänning

Det börjar kvällas denna tisdag.
Klockan är snart åtta och fortfarande är det ljust ute. Trots det kalla vädret har jag haft sommarkänslor i dag. Längtar så tills vi kan sitta ute i bersån med vårt kvällskaffe, prata om dagen och njuta av fågelkvitter.


Flera måndagsinlägg har handlat om färg. Det var Sandra som drog igång utmaningen och det har fått mig att se på färg på ett nytt sätt. Jag som trodde att mitt hem var så färgglatt, insåg ganska snabbt att vissa färger inte är representerade alls, eller i alla fall väldigt sparsamt. Det gör ingenting men jag blev förvånad.

I går skrev jag om svart. Jag gillar svart och som jag skrev klär jag mig gärna i svart. Efter mitt inlägg funderade jag vidare i temat och som så många gånger förr hamnade mina tankar hos min mormor. Jag har nog aldrig sett min mormor bära svart. Möjligtvis något svart kappa men ingen av hennes många klänningar var svart. Min fina mormor miste sin mamma när hon nyss fyllt sju år. Hon gick i första klass och var en liten flicka. Kan du tänka dig vilken tragedi. I ett helt år fick mormor Elisabeth bära svart klänning, i ett helt år. Någon enstaka gång hade hon någon annan mörk klänning, fast då med ett svart förkläde. Hon var liten, förkrossad, saknade sin mamma och tvingades dessutom skylta öppet med sin sorg. Det fanns ingenstans där hon kunde låtsas vara någon annan, en vanlig liten flicka. Nej hon var flickan med den svarta sorge klänningen. Jag vet att hon inte var ensam. Jag vet att det var tradition att göra så, men det smärtar mig. Jag är så glad att vi valt att plocka fram ljusa färger även vid sorgsamma tragiska stunder.


Jag har många svarta klänningar i min garderob. denna är en favvo. Jag tror säkert att mormor gillat den.



I kväll finns inga måsten, det sprakar gott från spisen, snart är mitt te färdigt och jag kryper upp i fåtöljen med min svarta bok. "Jag är Zlatan" Tjingeling!

8 kommentarer:

  1. Vilken fin klänning!

    Jag har nästan jämnt svarta kläder. Det är inte avsiktligt, det bara blir så. Rätt vad det är har jag köpt ett par svarta byxor eller en svart kavaj igen. Nu när det börjar bli vår längtar jag dock efter något annat.

    Gömma ägg i trädgården gör jag också. Eller rättare sagt påskharen. Och så firar vi med god mat och godis förstås. Men jag har inget ris med fjädrar. :)

    SvaraRadera
  2. Jag längtar också efter att dricka kaffe utomhus i värmen och att lyssna till fågelkvitter.

    Tack snälla du för Budapest tipset. Det skall jag skriva ned. Vad rar du är.

    Kram

    SvaraRadera
  3. Tjingeling!

    Vilken liten tragisk historia du berättar om...kan verkligen se din mormor gå omkring där i sin klänning....stackarn! Men din klänning...wow, vad snygg den var....den gillar jag skarpt, förstår att det är en favorit.

    Nu har du tjatat om din Zlatanbok så det är väl dax att jag oxå läser den...hahaha.

    Ja,en kaffe i bersån är ju aldrig fel. Vi har oxå en berså...en av syren och sitta där och inandas lunkten av dessa blommor är helt fantastiskt!!

    Ha det bäst!
    kramelikram Veronica

    SvaraRadera
  4. Jag längtar också efter ljumma sommarkvällar när man dröjer sig kvar länge ute på verandan och bara är. Vilken berättelse om din mormor och sorgekläderna, förstår att hon aldrig ville bära svarta kläder efter det.

    Angående WF så heter jag jag vili01 där, jag har skickat inbjudan till dig, men inte fått något svar så jag misstänker att jag har fel namn på dig där.

    Ha det så bra i Påsk!

    Kram kram

    SvaraRadera
  5. Hade också en gammal släkting som alltid gick i svart, tack o lov för att sorgekläderna försvunnit.

    Jag har nog också mycket svart, men kanske inte så mycket "högst upp". Känns som jag behöver mer färg för att inte känna mig blek ;).

    Hoppas ni får sköna dagar i paradiset :)

    Stor varm kram

    SvaraRadera
  6. Du skriver så fint om din mormor!
    Längtar precis som du efter ljumma sommarkvällar. Kvällarna vi har nu är ju förvisso underbart ljusa men hu så kalla.
    Njut av dagarna i paradiset!
    Kram Maria

    Ps. Jag tänker så det knakar på en fotoutmaning men har inte tänkt färdigt än. Återkommer snarast ;)

    SvaraRadera
  7. Men åh, lilla mormor! Jag blir lite tårögd och tänker på min mormor som också miste sin mamma väldigt tragiskt i barndomen, men jag vet inte om hon tvingades bära svart så som du beskriver det men liksom din mormor tror jag inte att min mormis bär svart särskilt ofta...
    Men kul att du tänker i färg efter utmaningen :) Nu är det bara en färg kvar, men det har varit skoj!
    Hoppas du får en fin och GLAD PÅSK!
    // Sandra

    SvaraRadera

Hej!
Vad kul att du tittade förbi. Lämna gärna en kommentar så vet jag att just DU varit här. Ha en toppen dag
Kram Kristina