Nya förutsättningar

Hej min vän!
Jag älskar att skriva, tycker om att dela mina tankar med dig, fundera och reflektera.
Men att uppdatera dagligen och svara på och kommentera hos andra fina bloggare tar för mycket energi. Jag läser gärna bloggar och visst är det smickrande med goa ord från er men, när det känns som ett måste, nej då blir det stopp.
Alltså blir det såhär.
Kommentera gärna om du vill, men bli inte ledsen om det inte kommer några ord i retur.

♥ Stor kram Kristina ♥

söndag 1 april 2012

Funderingar denna sena timme.




Hej min vän!
Hur är du?
En enkel person som tar dagen som den kommer, rycker på axlarna över andras problem, sköter ditt, lever efter dina egna värderingar och njuter av livet fritt från problem.
Eller?
Gnäller du över småsaker, är alltid avundsjuk och missunnar andra deras lycka.
Sätter du alltid dig själv först.
Eller?
Funderar du för mycket över hur det är, och hur det borde vara med ditten och datten.
Eller?
Gläds du över händelser innan de ens ägt rum och blir därför besviken när det är över.
Hoppas du alltid att människor kommer att förändras.

Kanske känner du igen dig i något, eller inte................ vad vet jag.

Jag är en person som ständigt funderar, både på gott och på ont. Jag ser fram emot det mesta, hoppas alltid på det bästa och tror att allt och alla kan bli bättre.
Attans vad besviken jag blir när motsatsen bevisas. Jag kan inte gå in på vad mina funderingar gäller just nu men det gör mig fundersam och lite nedstämd. Jag vet inte hur jag ska komma vidare, vet inte om det är mitt problem egentligen, vet heller inte vad för betydelse det kommer att ha för framtiden.
Men jag känner mig inte bekväm med situationen, önskar att det fanns en bok att slå i.
Något rätt eller fel att förhålla sig till. Läsa på och lära, prova det teoretiska i praktiken. Lägga på locket och gå vidare. I stället gnager det ett hål i mig. Jag blir tystlåten och grubblande. Väljer att backa i stället för att ta plats.

Vill bara kasta bort funderingarna, låta bli att bry mig, göra personer och handlingar ogjorda eller glömda.
Varför går det inte? Varför är jag inte sådan, det vore så enkelt.

Ett knasigt inlägg att publicera sent en lördagskväll, men skönt att skriva.
Må gott fina du!

8 kommentarer:

  1. Hmm! Vet inte vad jag ska skriva men känner igen mig, och för mig brukar det alltid lätta när jag fått ur mig det på något sätt. Då när man hör sig själv säga det så blir det inte längre ens egen grej och det känns bättre, gnager mindre... tycker jag! Hoppas hur som helst att det lättar för dig!
    Kram, Sandra

    SvaraRadera
  2. Hua vad meningen "Jag blir tystlåten och grubblande. Väljer att backa istället för att ta plats" satt som en magsugare.
    Efter jag öst ur mig mina funderingar över dig (förlåt) så tänkte jag sen: nä, min själ, skärp dig männska!
    Så hela förra veckan kände jag hur tuffheten och mina åsikter började ta plats igen.
    Faktiskt en ljuvlig känsla.
    Vad du grunnar på har jag inte en aning om och jag var väl för självupptagen för att märka något. (skäms) Men kanske måste man ner och vända ibland för att sen sakta ta sig uppåt igen.
    Du vet att jag finns här för dig och hundarna våra behöver ju alltid rastas...
    Kram från en grubblare till en annan!

    SvaraRadera
  3. Hej vännen!

    Jag är oxå en sån som funderar mycket över saker och ting, ibland kanske lite för mycket. Vissa saker har jag lätt att släppa och andra saker kan gnaga i mig under en väldigt lång tid. Mådde för en tid sedan skitdåligt. Utåt sett så tror nog människor i min omgivning att jag är en cool tjej som klarar allt och som alltid är glad och positiv...Jag kan bli arg och visar det men innerst inne så är jag kanske istället väldigt ledsen över någonting. Idag mår jag väldigt bra och situationen finns inte längre kvar. Hoppas att det löser sig för dig och att du slipper ägna tiden åt tankar som gör att du missar massa härliga stunder i livet.

    Superkram genom cyberrymden rakt fram till dig från mig!
    Kramelikram Veronica

    SvaraRadera
  4. Jag känner igen mig i grubblandet. Men jag har insett att det bara leder till problem att älta saker. Jag försöker verkligen träna mig i att fundera lagom mycket - och sedan gå vidare. Hoppas att du finner en lösning på det du grubblar över. Kram.

    SvaraRadera
  5. Jag har väldigt svårt att bevisa att jag inte är en robot. Det krävs flera försök.... Borde jag oroa mig?

    SvaraRadera
  6. Oj! Tunga funderingar för en lördagskväll... Usch, det låter som att du har det tungt just nu. Jag försöker ta dagen som den kommer, men att göra det i verkligheten är svårare än att tycka att man borde göra det... Jag rycker inte gärna på axlarna åt andras problem, utan är en sådan som gärna pratar, diskuterar och erbjuder mina tjänster om de verkar behövas. Mitt eget liv är långt ifrån fritt från drama och ibland känns det som att jag har fullt upp med "de mina". Då kan det nästan vara skönt att ägna sig åt någon annans problem för att glömma för stunden. Att vara missunnsam är inte människovärdigt... Man kan vara avundsjuk och vilja ha själv, men ändå glädjas åt någon annans framgång och lycka! Och ja, jag hoppas ständigt att andra människor ska kunna förändras. Utan det hoppet skulle en del relationer inte funka. :)

    Många kramar till dig inför den nya veckan.

    SvaraRadera
  7. Käraste du! Fundera och grubbla i lagom dos tror jag kan vara bra men det får inte bli alltför tunga grubblerier. Kan bara gissa vad några av dina tankar handlar om och retar mig att vi inte hann "avhandla" mer på vår fika idag. Varför är det alltid så att jag känner att vi inte hinner prata klart? Måste betyda att vi snart ska ses igen och prata lite till.
    Kram Maria
    Ps. Jag har också väldigt svårt att bevisa att jag inte är en robot. Skumt!

    SvaraRadera
  8. Känner igen mig till viss del. Jag tror också allt gott om människor o har en positiv inställning till det mesta här i livet. Men, kan också känna mig väldigt sviken när det visar sig att saker o ting inte är som jag kanske föreställt mig.

    Förut grubblade jag o funderade men nu försöker jag konfrontera det som känns fel. Försöker Vara ärlig mot mina känslor o ibland är det nog så att "felet" inte alls är det man trott... ;)

    Jag har blivit betydligt bättre med åren. ;). Livet är för kort för att grubblas bort, jag går vidare o kan numera lätt släppa grejer som tidigare tyngde mig ner. Kanske är åldern... ;).

    Varmaste kramen till dig vännen :)

    SvaraRadera

Hej!
Vad kul att du tittade förbi. Lämna gärna en kommentar så vet jag att just DU varit här. Ha en toppen dag
Kram Kristina