Nya förutsättningar

Hej min vän!

Jag älskar att skriva, tycker om att dela mina tankar med dig, fundera och reflektera.
Men att uppdatera dagligen och svara på och kommentera hos andra fina bloggare tar för mycket energi. Jag läser gärna bloggar och visst är det smickrande med goa ord från er men, när det känns som ett måste, nej då blir det stopp.
Alltså blir det såhär.
Kommentera gärna om du vill, men bli inte ledsen om det inte kommer några ord i retur.

♥ Stor kram Kristina ♥

torsdag 8 mars 2012

Internationella kvinnodagen

Godmorgon fina du!


Vårblommor i mitt köksfönster.

Utanför mitt fönster faller snön. Det känns fel, dessutom visste jag inte att det skulle komma snö. Mina vårblommor som planterades i helgen behöver nog konstgjord andning nu. Typiskt! får be sonen plocka in dem i värmen innan han ger sig i väg.

Jag känner mig bättre trots att febern envisas med att vara kvar. Lillebror som blev sjuk natten till igår och gör mig sällskap i sjukstugan.
Vad händer här denna torsdag? Inte mycket, tror jag ska försöka mig på att virka ngt nytt. Finaste M virkade ett fint mobil fodral, kanske kunde det va ngt för mig. Kan se det framför mig men i praktiken brukar det inte bli riktigt så :)

I dag tänker jag på min första arbetsplats. Jag började som 20årig nyutexad förskollärare på en flerspråkig förskola i Malmö. Många av de erfarenheter som jag har med mig i dag kommer där ifrån. Visst präglas vi på ett eller annat sätt av vår första arbetsplats.
Nu var det ju inte det jag skulle skriva om, men tänk på det när du möter nyutbildade kolleger. Det du säger eller på annat sätt förmedlar kommer för alltid att påverka dem i deras yrkesroll. På gott eller på ont.
De flesta barnens föräldrar var invandrare. Många av dem pratade nästan ingen svenska, hade inget annat svenskt socialt nätverk än förskolan. Många av kvinnorna levde bakom sin man, vi kämpade så för att få dem att förstå hur viktiga de är för barnen. Många kvinnor stärktes av detta och på så vis mådde hela familjen bättre, på sikt i allafall. Den 8 mars fick alla mammorna vars sin ros när de lämnade sina barn på morgonen. Vi berättade att just denna dag var kvinnornas och de sträkte så på sig, traskade i väg till sitt arbete eller hem med en enorm glädje i kroppen. De var uppmärksammade.

Jag är inte så mycket för alla dessa dagar i almanackan. Vi firar varken mors, fars eller alla hjärtans dag. De dagarna är bara till för handlarnas egen intresse tycker jag. Hälsar man bara på hos gamla far för att det är fars dag borde man få en spark i häcken, köper man bara rosor till frugan för att det förväntas av en kan det lika gärna vara. I dag tänker jag på dig, du som lämnade dina älskade barn till mig varje dag, du som lärde mig att hälsa godmorgon på ditt språk, du som kom med nybakat bröd när du hämtade, du som kramade om mig för att jag förstod dig, trots din dåliga svenska, du som lärde dig att förstå att du som förälder är värdefull för ditt barn.
Du som lärde mig att förstå hur viktig jag är för både dig och dina barn.

Ha en underbar torsdag kära vänner.
Tjingeling!

5 kommentarer:

  1. Åh, vilket fint inlägg, jag blir alldeles berörd.

    Du får krya på dig och de dina.

    Kram Victoria

    SvaraRadera
  2. Underbart inlägg! Den enorma lyckan, av att glädja andra... :)

    Hoppas vädergubbarna har rätt i att våren ska komma till helgen. Jag lever på hoppet ;).

    Varma kramar

    SvaraRadera
  3. Krya på dig - det är så värdelöst att ligga hemma och inte kunna vara till nytta.
    Denna kvinnodagen har passerat precis som alla andra dagar. Jag har i alla fall inte märkt någon skillnad.

    Vi hörs, krya på dig //Monica

    SvaraRadera
  4. Så fina tankar du har!
    Krya på dig.
    Kram Maria

    SvaraRadera
  5. Så fantastiskt fint skrivet och en tankeställare. Har precis läst ut boken fjäril i koppel som relaterar lite till det du skriver.

    SvaraRadera

Hej!
Vad kul att du tittade förbi. Lämna gärna en kommentar så vet jag att just DU varit här. Ha en toppen dag
Kram Kristina