Nya förutsättningar

Hej min vän!

Jag älskar att skriva, tycker om att dela mina tankar med dig, fundera och reflektera.
Men att uppdatera dagligen och svara på och kommentera hos andra fina bloggare tar för mycket energi. Jag läser gärna bloggar och visst är det smickrande med goa ord från er men, när det känns som ett måste, nej då blir det stopp.
Alltså blir det såhär.
Kommentera gärna om du vill, men bli inte ledsen om det inte kommer några ord i retur.

♥ Stor kram Kristina ♥

måndag 5 september 2011

JissJisses vad de växer och attans vad irriterad man kan bli.


Hej vänner!
Efter att vi ätit en god äpple paj med vaniljsås slappar nu familjen var och en på sitt håll. Vi drar i gång ännu en skolvecka och inser att vi nästan är inne i den vanliga lunken. Tänk vad snabbt det går.
I kväll var det dags för föräldramöte i lillebrors klass. Tänk att han börjat fyran. Fröken Marie berättade att barn i årskurs fyra och fem är tillgivna, glada, lugna och intresserade elever. De vill lära och de vill vara stora och duktiga. Härligt!


Förra veckan flyttade kycklingarna ut till de andra hönorna och jisses vad de växer.
De är nu tre veckor gamla och behöver ha värme lampa ytterligare två veckor. Vi tror att det blir lättare för de stora hönorna om de får vänja sig successivt  vid sina nya familjemedlemmar.


I går tog vi ut dem en liten stund. De var fundersamma först men efter en liten stund kunde de tänka sig att utforska lite. De byter fjädrar mest hela tiden och vi är så spända på hur de kommer att se ut när de är klara. Den lilla knallgula är nu mest skabbigt vit och den randiga verkar bli brun.
Kul är det i alla fall.

En annan sak som är kul, är att jobba. Jag känner mer och mer att det var rätt beslut att fortsätta med förskolebarnen, att stanna i samma lokaler, inte byta kollegor vartannat år och att ha min fasta plats i samma byggnad hela tiden. Fem åringar är smarta, goa barn som har så mycket att ge. Efter en diskussion med dem kan man stå där med svar på nästan alla problem i världen. Jag tampas fortfarande med att lära mig att inte ta jobbet med mig hem och visst glömmer jag bort att varva ner, att ta hand om mig själv och att andas rätt, men jag mår så mycket bättre denna hösten.
I mina gömmor finns DITT mail som jag plockar fram då och då och du ska veta att det hjälper.

När jag kom till jobb i dag var fyra stora rutor krossade inne hos små barnen. Fyra stora, tre glas rutor. Ni kan bara gissa hur mycket glas det fanns i rummet och dessutom utanför i gräset. Vem är så galen att han står med en stor trä låda och slår mot ett fönster tills det krossas....... vem är ännu mera galen att han krossar fyra rutor. Någon fick i alla fall ett stort skär sår för det fanns ganska mycket blod på glas splittret och på väggen i rummet. Hoppas att någon har riktigt ont. Hoppas  att någon har fastnat på övervakningskameran och kan ställas inför rätta. Jag blir så ledsen när det vandaliseras och skräpas ner på vår gård. Dessa knasbollar har ju också varit smarta, goa barn som hade så mycket att ge. Vad hände på vägen? Vad gjorde vi som blev fel? Vad kan vi göra annorlunda?

Nu ska jag ta en fixar vända i huset. Samla ihop lite här och lite där. Sedan ska jag lägga mig hos storebror en stund. Min stora  kille är  förkyld, trött och enligt honom själv mamma sjuk. Härligt!!!!!
Gipset har klippts bort i dag och allt såg bra ut. Nu väntar ett par veckors rehab sedan är allt som vanligt.

Krameli kram alla :)

2 kommentarer:

  1. Vad skönt att bli av med gipset. Rehab skall nog göra susen.

    Så trist med krossade rutor. Jag tänker att den som haft sönder rutorna är det förmodligen väldigt synd om.

    Vad häftigt med egna kycklingar och höns!

    Ha det toppen!

    SvaraRadera
  2. Skrattar gott åt myggklitipset. Tusan att jag inte kan baka... el rättare sagt inte gillar att baka ;).

    Gillar dina höns, men jag har nog kommit fram till att det räcker med 3 småhundar... :D

    Galenpannor finns precis överallt. Det har varit mängder med skadegörelse även på dagis o lekplatser i Stockholm. Så sorgligt o bedrövligt. Hoppas verkligen kameran bidrar till att få fast dem, i tid... Innan det blir värre saker som de tar ut sin ilska/frustration på.

    Klokt av dig att fatta ett beslut, utifrån dig själv. Ett framsteg, eller hur? ;)

    Vard rummet ser så mysigt ut, skulle gärna sitta där med dig o komma fram till djupsinnig klokskap *fniss*.

    Vi vandrar ju ibland på samma slingerstigar. Ibland glömmer man rötterna o groparna, då snubblar man o ligger där omskakad. Men så kommer man upp igen, fortsätter, men nu en aningens mer varsam över var man placerar sin fötter. Tyvärr dyker dessa rötter o gropar upp, när man minst anar det... :D

    Varmaste kramen till dig vännen

    SvaraRadera

Hej!
Vad kul att du tittade förbi. Lämna gärna en kommentar så vet jag att just DU varit här. Ha en toppen dag
Kram Kristina