Nya förutsättningar

Hej min vän!

Jag älskar att skriva, tycker om att dela mina tankar med dig, fundera och reflektera.
Men att uppdatera dagligen och svara på och kommentera hos andra fina bloggare tar för mycket energi. Jag läser gärna bloggar och visst är det smickrande med goa ord från er men, när det känns som ett måste, nej då blir det stopp.
Alltså blir det såhär.
Kommentera gärna om du vill, men bli inte ledsen om det inte kommer några ord i retur.

♥ Stor kram Kristina ♥

onsdag 20 januari 2010

Hon sitter så fint i bokhyllan.



Vi har ett kombinerat bibliotek/sovrum vilket är bra för då behöver man inte ha tråkigt när man inte kan sova.
Skämt och sido, vi hade tidigare tv rum här, och vid en om möblering lät vi böckerna få stanna kvar.
I en av hyllorna sitter denna fina lilla flicka i keramik. Hon vakar över oss kan man säga.
Julen 1969 fick min fina mormor den av mina föräldrar. Tillsammans med den fick hon även veta att hennes första barnbarn busade runt i min mors mage. (läs jag)
När min mormor många år senare skulle flytta tyckte hon att det var dags för mig att ta över flickan. Jag minns hennes blick som om det var igår när hon räckte mig flickan och sa "du vet väl vad du ska göra med henne"

När storebror var på väg och vi skulle berätta om den stora händelsen för mina föräldrar packade vi in flickan i ett paket som vi gav dem. Vi frågade om de kunde ta hand om denna sak ett tag. Gissa om det blev jubel.
Jag hoppas att lilla mormor var med oss i den stunden.

Till nyår fyra år senare var jag gravid med lillebror. Vi hade tänkt vänta ett tag med att berätta men det slumpade sig såhär.
Vi fikade lite tillsammans på nyårsaftons förmiddag och plötsligt plockar min mor fram ett "litet" paket till oss. Det är inget särskilt, bara en nyårsgåva.....
Maken heser sig upp och säger vänta lite vi har en sak till er också. Gissa om jag blev lång i huvudet då jag inte visste vad han menade.
Iallafall kom han tillbaka med den lilla flickan och ännu en gång utbröt jubel. Eller nej faktiskt inte, mor och jag grät av lycka och min far fattade först inte vad vi menade.

Historien kom till mig i dag när jag letade efter en bok. Våra pojkar har hört berättelsen om flickan och vem vet...kanske en dag, om många, många år.

6 kommentarer:

  1. Vilken mysig tradition! Vad härligt när man tittar på den lilla flickan och minns dessa underbara händelser! Ta väl hand om henne!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Det var verkligen en fin berättelse och en fin tradition din mormor "hittade på". Är flickan en Lisa Larsson?

    SvaraRadera
  3. Så himla gulligt! Lite extra roligt andra gången, kan jag tänka mig. Och så klart måste ju dina killar få fortsätta traditionen en gång om många år (hoppas kan man ju?)

    Och cocosfettet gör att fröna håller ihop även utan formen. Den lossnade enkelt så det var inga problem.

    Ett pyssel som kan rekommenderas nu är snön ligger tung där ute.

    Ha en fin kväll!
    Kram

    SvaraRadera
  4. Vilken söt berättelse!
    Då håller vi på Sverige ikväll igen då!
    Ha det bra
    Kramar!

    SvaraRadera
  5. Underbar tradition :-)

    SvaraRadera

Hej!
Vad kul att du tittade förbi. Lämna gärna en kommentar så vet jag att just DU varit här. Ha en toppen dag
Kram Kristina