Familjen jakt!

Hejsan hoppsan!
Fick plötsligt flera timmar för mig själv då stora sonens handboll varar ända till åtta i kväll och lillebror vill leka med lego själv. Han är inne i en LEGO period och bara bygger och bygger hela tiden. Ritningar är toppen och han betar av flera varje dag. Som tur är har vi sparat alla legoritningar genom åren så här finns en del kan man säga.
Maken tog veckohandlingen och handboll, så okejdå jag kan väl slappa lite.......

Två gånger detta året som dock bara är 11 dagar gammalt har JAG varit med på jakt. Alla mina pojkar gillar skog och jakt så nog får morsan ställa upp lite.
Första jakten var i Dalsland precis efter nyår. Det var riktigt kallt och det hade snöat på natten. Jag hade Tyra i koppel och med mig som drevkarl hade jag min far. Stora sonen och maken pulsade ut till sina pass och vi pulsade motsatt väg genom skogen. Solen kastade in sina varma strålar mellan granarna och det gnistrade så vackert. Jag kunde följa Tyra när hon spårade då endast djurspår syntes. Vi var ett med naturen. Ganska snabbt blev hon otålig och ville bara iväg. Hon drev och skallade och stötte faktiskt upp två rådjur. Pang sa det från hygget, hjärtat dunkade, blev det en träff tro, ska vi fortsätta eller vad? Ingen jaktradio hade vi, inte heller mobilen hade vi kommit ihåg. Vi övervägde men valde att fortsätta. Kanske var det bom och då kanske vi kunde ge dem en ny chans. Jag följde Tyra när hon sprang i spåren, det var hög snö och borde egentligen vara tungt men spänningen gjorde att jag inte tänkte på det utan bara pulsade vidare. Plötsligt bara låg det där, ett rådjur. Så fridfullt i snön, perfekt träff enligt maken. Så var allt över men ack så spännande.

Igår var vi iväg igen. Denna gång var vi på harjakt i blåsiga kalla skåne. Inte fullt så vackert. Vi blev anvisade hur vi skulle gå, ett rakt led med ca 20 meters mellanrum på oss drevkarlar. Vi gick över åkrar och in mellan buskar och lite skog. Många harar drev vi fram, men ack vad de fintade och lurade jägarna. Det bästa med den upplevelsen var hästarna och hönorna på gården där vi parkerade och matsäcken som vi åt i en vedbod. Barnen var jätteglada att mamma var med och visst var det en upplevelse. När jag tänker efter var det ganska vackert när vi gick över åkrarna. Vi följde storebrors kommandon och vände i den riktning han pekade, alla på en gång. Sedan fick jag se hur en vildsvinsåtel ser ut och fick lära mig hur viltkameran fungerar.

Undra om familjen följer med mig in och ut i olika inredningsaffärer nästa helg!!!
Hihi, nej det är visst jakt då med, kanske en annan gång.

Kram Kristina