Vi har varit på barndop idag. Lilla fina Isabell fick vatten på sitt lilla ganska kala huvud. Vi fick god mat, underbar tårta och det blev massor av trevliga samtal med vänner och bekanta. Tack kära P och M för en fin dag:)
Varje gång jag är i en kyrka fylls jag av en sådan värme. Kyrkor är oerhört vackra byggnader tycker jag, stora och pampiga med enorma målningar, gigantiska fönster och vitkalkade väggar. Sedan finns det så klart små nätta kyrkor eller kapell som har en helt annan design, men det finns ändå samma underbara känsla där.
Jag blir en annan person i en kyrka. Jag blir tystlåten och väldigt lågmäld. Jag blir en funderare som gärna dröjer mig kvar i kyrkobänken i mina egna funderingar. Jag tycker om att lyssna på prästen och jag blir supertroende varje gång. Jag kan fundera på sådant som att bli hjälparbetare i tredje världen eller arbeta ideellt i kyrkan. (Var jag skulle hitta den tiden är ju en helt annan tanke som inte finns med just där och just då.)
Visst är det ändå konstigt att platser kan ha den inverkan på oss människor.
Prästen jämförde dopet och de vatten som hon strök över Isabells huvud, med en vattenstämpel på ett papper av finare kvalitet eller stämpeln på en sedel. Lyfter man upp ett tryggt barn mot ljuset kan man skymta stämpeln av trygghet i ansiktet. Jag tycker att det var så slående och för mig behöver det inte ha med just dopet att göra, utan det är ett tecken på välbefinnande.
Nu blir det Tom Hanks och änglar och demoner som en mysig avslutning på en helg som gått allt för fort.
Kram :)
Ibland är det skrämmande, men jag känner likadant med kyrkor.
SvaraRaderaJag håller också med om att helgen gick alldeles för fort! Kram