Morgonpromenader!

Varje morgon under våra två semesterveckor smög maken och jag upp tidigt och tog en timmes morgonpromenad i rask takt. Solen höll på att gå upp, byn vaknade sakta till livs igen och på terrasserna till de gamla pitoreska husen satt en eller annan morgonpigg gammal man eller kvinna. Det doftade helt underbart av fikon och olivträd, apelsiner och vindruvor hängde tunga på tjocka gröna grenar.



Ofta mötte vi fåraherden när han vallade fåren till deras bete. Han hade fyra hundar till hjälp och de hade i sin tur en kull valpar med sig. Detta skådespel betraktade vi oftast två gånger om dagen. På kvällen kom de tillbaka över åkern som låg närmast vårt hotell. Barnen for ner till vägen då de hörde klockorna klämta när fåren var på väg hem.



Dessa morgontimmar som vi tillbringade på tu man hand saknar jag redan. Att strosa runt tillsammans i tysthet, att dela tankar och funderinar utan att bli avbrutna av vardagen. Det ger både kraft i min vardagsstressade kropp och härliga minnen att plocka fram i höst när det blåser och regnar som värst när hunden bara måste ut....