Det ryker ur skorstenen.

 Halloj!

Har nyss kommit hem från jobb och terminens föräldramöte.

Det känns skönt när man kan att bocka av kvällsmöten.

Jag tänker på er som jobbar skift. Jag har skrivit om det tidigare och jag beundrar er verkligen.

Jag är en hemma råtta som trivs bäst när jag har familjen hos mig vid köksbordet eller vid tv:n.

Kvällarna då hela familjen är samlad är få, men en liten stund varje dag lyckas vi få till.

När jag svängde in i carporten såg jag hur det rök ur skorstenen, och då kom känslan av höst över mig.

Ja det är dags nu, bara att gilla läget.

Jag gillar att komma hem och i trädgården mötas av doften av rök.

Jag gillar hösten och de mörka kvällarna som kan lysas upp med värmeljus och brasvärme.

Jag har plockat in rönnbär och prydnadspumpor och på buffén står en vas med en vackert rödskimrande kvist.

Skorstenarna på bilden prydde husen i Montenegro. Man såg dem överallt och jag tycker att de är så gulliga.

Tog hur många bilder som helst.

Det enda som fattades var skylten "home sweet home"

 I Dalsland hade en fågel familj byggt bo i vår stora skorsten, hela sommaren tänkte vi ta bort boet men det blev inte av. Först fanns där ungar och senare var det så varmt att vi inte orkade. 

Hum, det straffar sig när vi kommer upp nu i höst.

Tänk om jag kunde få maken att bygga ett litet "Montenegro" hus på skorstenen i Dalsland.

Visst hade det väl blivit fint

:)

Ha det bäst vännen!

Kram Kristina

Z camp i Budva

Halloj!

Lördags kväll och "surfarmys" i soffan. Kollar runt på lite olika resesidor :)

Inte är det dags att planera för nästa sommarsemester men,

 jag vill gärna tillbaks till Budva i Montenegro. 

Storebror är för gammal för att få vara med men lillebror borde väl kunna ställa upp i Zcamp för mammas skull, eller vad tycker ni?

Tidigare har jag endast och endast varit förälskad i Grekland.

Jag har fått tvinga mig själv att tänka utanför ramen G när vi har planerat för en resa.

Nu kan jag verkligen tänka mig annat. Gärna Montenegro igen men även Kroatien känns lockande och så Sicilien såklart :)

Z camp vad är det då?

Jo i H43 spelar Zoran Roganovic, en väldigt duktig handbollsspelare från Montenegro.

Z camp är hans grej.

Det kommer handbolls tokingar från flera olika länder och tränar och bor tillsammans under en vecka.

Det var hårt kan ni tro, fast killarna gillade det. De fick nya vänner och chans att utvecklas individuellt. Tränarna är av elitklass och lite kändisar.

Jag som alltid haft Dalibor Dodor som idol blev som barn på nytt när jag fick veta att han skulle vara med.

Lika snygg nu som då......

Storebror pratar handboll med Dalbor.

Vi bodde på ett stort hotell komplex som heter Slovenska Placa.

Killarna bodde som jag skrev med andra killar i samma ålder så jag och min P bodde själv.

Det kändes lite konstigt då det var väldigt länge sedan.

Mysigt men......

ja,ja vi bodde i alla fall på samma hotell :)

En dag kunde se ut såhär.

Frukost med tränarna kl 8.30

Träning kl 10-12

Lunch

Bad

Träning 16-18

Middag 19.00

Kvällsaktiviteter

Vi planerade vår dag lite efter hur killarnas såg ut.

Vi började alltid morgonen med en lång promenad, sedan frukost på hotellet med de andra föräldrarna.

Bad och lyxliv vid stranden nedanför hotellet eller vid någon annan strand,

underbara luncher på tu man hand eller med sällskap av vänner.

Vi tittade en hel del på killarnas träningar och matcher.

På kvällarna åt vi på olika restauranger, strosade runt på strandpromenaden, passade på att gosa lite med killarna när de kom och bad om mera pengar :)

Varje kväll avslutades på den lokala puben.

Det var mysigt för det blev liksom vår " Svenska uppsamlingsplats" hit kom man när man ville umgås eller boka ngt för nästa dag.

Lillebror njuter vid stranden.

Nu var vi ju ganska många familjer som kände varandra men är ni handbollsfamilj och sugna på att hänga med så tveka inte.

Kolla in hemsidan här.

La famila och Zoran Roganovic

Syns det hur jag myser, två goa grabbar och lilla jag.

Nu stänger jag ner datorn för att se film med de mina.

Go Lördag vänner.

Kotor

Efter timmar av väntan på flygplatsen i Belgrad satt vi så på ännu ett flyg med slutdestination Tivat i Montenegro. 

Resan tog en timme och var full av luftgropar och ständigt propeller ljud. Hua mig!

Jag brukar inte tycka att det är obehagligt att flyga men...... 

Jaja, visst är det väl så att när man väl är framme glömmer man snabbt, i alla fall om man hamnar i paradiset.

 Vi kom ut från flygplatsen med planer på att hyra bil och hitta ett boende ut med kusten. 

Vi hade ett par dagar innan Budva, hotell och handbolls campen.

På flygplatsen var bilarna slut och vi kände att nej, detta är inte händer inte.

Jag ringde våra vänner som redan bokat boende i Kotor, en liten by 20 min från flygplatsen.

Snälla fråga om det finns boende till oss med.

30 minuter senare hade vi sammanstrålat med våra vänner och vi satt med ett glas vin i handen och tittade på världens finaste utsikt.

Lägenhetshotellet var alldeles nytt, uteplatsen hängde liksom i luften, runt omkring oss fanns fikonträd, det betade får bakom ryggen och allt var bara såååå underbart.

 Barnen bytte om till badkläder och drog ner till havet, jag plockade fram min bok och lutade mig tillbaks i solen.

Söta Mateo underhöll mig och hans mamma servade med god dryck.

Nu började semestern.

"Titta vilket monster sa maken när denna båt drog förbi, lilla gosiga Mateo ropade sedan monster så fort han såg en båt"

Vad tycks!!!

Så fint!

Jag kunde inte se mig trött på utsikten och hittade ständigt nya objekt att vila kamerans lins emot.

Eftermiddagen blev lite disig men vad gör väl det.

Midsommarafton utvecklades till en helt underbar dag och på kvällen sammanstrålade vi med flera andra handbolls familjer. 

Fina C hade bokat bord på en restaurang nere i hamnen och vi åt en underbar middag, skrattade och skålade kvällen lång.

Vi satt i den inglasade delen med aircontition.

Efter en lång härlig kväll strosade vi hemåt längs den fina hamnpromenaden.

Det blev varken smågrodorna eller midsommarkrans i håret men ett underbart minne till min samling.

På söndagen drog vi vidare mot Budva.

Tjingeling!