Hummmmm

Hej finaste!

Efter en helg i paradiset snurrar många tankar i mitt huvud.  Som vanligt hade vi det toppen, njöt av varandras sällskap, god mat och hjälp vilken underbar natur. Redan när jag kliver ur bilen andas jag annorlunda

Jag fick en känga av min kärdotter för att jag uppdaterar allt för sällan. ( nov 2016 )

Ja, hon har rätt och som vanligt när jag tänker på det hamnar jag i en humm hur ska jag göra situation. 

Hur är det med bloggandet, skriver vanligt folk fortfarande, jag menar om allt och inget eller är det bara kändisuppdateringar om mode, resor och fransförlängning.

En av mina tankar från helgen är den här.

Vi har en tight relation med mina föräldrar. Jag jobbar hårt för den och vi ses ofta. Jag trivs bra i deras sällskap och känner att mina ♥ också gör det.

Det kommer en dag då de inte längre finns hos oss och jag vill proppa mina killars hjärtan och hjärnor fulla av goa minnen, lärdomar och den underbara känslan av att tillbringa tid med andra än kompisar i deras egen generation. 

Vi skrattar tillsammans, lär av varandra och hjälp vad vi fjantar.

Det jag egentligen vill ha sagt är att det är inte en självklarhet att ha en tight och fin relation med föräldrar och syskon. Det är inte heller något måste, något som krävs av dig för att du ska vara en god och lyckad person men,

det smärtar mig ändå när det inte alltid fungerar.

Jag kan inte släppa att alla inte har det som jag och jag grubblar mig grön över det.

Jag vet att det är galet, att jag måste lägga mindre fokus på grubblerier men sådan är jag.

Jag hoppas att mina funderingar får dig att tänka kring dina val, vad är viktigt för dig?

Hoppas du får en toppen dag.

Kram

♥

Som en järnväg, bilväg eller spår efter ett flygplan.

Hej min vän. 

Måndag kväll och semester. Tyvärr smattrar regnet på min fönsterruta, hade gärna suttit ute med en filt om axlarna och min bok som sällskap. I stället sitter jag uppkrupen i soffan och har lite höstlikt tänt ljus överallt i huset.

 I morgon drar delar av familjen till paradiset. Det packas och skrattat om vart annat. Tänk att  vårt 1700-tals hus blev precis så bra som vi önskade. Som vi slitit, som vi planerat, renoverat och kämpat i alla år. Nu betalar det sig. Eller det känns lite fel att skriva så, det har varit ett härligt äventyr ända från början. Ett äventyr jag inte skulle vilja vara utan. I år är det nio år sedan vi startade med projekt.   "omöjlighet" 

Funderar på att göra en fotobok med före och efter bilder blandat med semestermys.

I eftermiddags gick jag en lång promenad med bästaste Maria. Vi är lite som varandras terapeuter, hjälp vad kloka vi är. Ialla fall när det gäller varandras funderingar. Maria berättade om en bok hon läst och där föddes tanken 

"detta skulle jag vilja göra om jag inte var så rädd" 

De du, sug på den en stund.  Alla har vi väl funderingar kring ngt vi skulle vilja göra, om bara.......

Jag har skrivit om vänskap så många gånger, hur viktigt det är att ha någon, någon speciell. Det har jag och jag är så tacksam. 

Nu tänker jag gosa in mig hos lillebror. Han fastnar lätt i FIFA världen och ibland kryper jag ihop hos honom och försöker vara intresserad. Det är mysigt att höra honom berätta om spelare, laguppställningar och hans coach planer. 😊

Goa, goa unge. Jag vill dra lite i handbromsen. Stoppa tåget, sänka hastigheten i bilen eller flyga ett extra varv innan landning. 

Jag vill packa ner skrottröjor som tål blåbärsfläckar och göra skattkartor som visar vägen till godispåsar. Jag vill köpa sommarleksaker och smörja in sommarvarma barnkroppar med aftersun. 

Jag är inte riktigt klar liksom. Blir nog aldrig riktigt klar. Älskade barn som jag njuter av att vara er mamma. 

 Kram Kristina 

Duktiga flickan checkar ut...........

Hum vet inte riktigt hur men...........

Jag var ute och gick,

 lyssnar på en helt underbar ljudbok. Fylld av aha upplevelser och kloka tankar.

Halleluja!!!

"Under Vintergatans alla stjärnor" av Camilla Davidsson.

Huvudpersonen Emma är på pilgrimsvandring och försöker finna sig själv. Hon jobbar hårt med sig själv och sina demoner, sina måsten och sina jag borde...... 

Emma traskar många, många mil och funderar och reflekterar över barndom och vuxen världen.

Vad vill hon?

Vad är viktigt?

I ett av många samtal med en annan pilgrim sägs orden

 "Duktig flicka checkar ut"

De pratar om att lyckas, att vara lyckad eller att vara lycklig.

Hjälp vilken skillnad det är på dessa tre ord.

Jag ryser när jag erkänner för mig själv att, 

att lyckas och vara lyckad har länge varit prio ett.

Men vet du, jag har checkat ut.

Idag går jag till mitt arbete och är lycklig. Jag trivs och njuter av mina arbetsuppgifter men, jag är kanske inte lyckad, det är ingen som gör vågen och säger WOW Kristina hon kan.......,

men den tiden är förbi.

Jag är nöjd och det är underbart. 

Fundera själv Vad är viktigast!!

Att vara lyckad eller lycklig?

Jag vill inte med detta  starta ett krig.

Du kan säkert klara av båda men inte jag, mitt batteri har sagt nej, det har bränts i båda ändar allt för länge, det är stopp.

Men vet du.........

Jag är lycklig när jag går till jobb.

Jag blir euroforisk av barnen och deras utveckling. Kanske sparar jag den för mig själv men......

jag är säker på att dessa godingar tar till sig min kärlek och mitt engagemang. Jag tror och hoppas att jag fyller deras ryggsäckar med självkänsla, lycka och glädje. Jag hoppas att jag förmedlar kärlek och hopp och massor av skratt.

Det räcker och blir över.

Nu popcorn och Skavlan.

Kram Kristina

♥

Rosa bandet!

Hej fina du!

Hoppas att du har det bra. Att du har sovit gott och att din kropp inte bråkat för mycket med dig.

Jag hoppas att din "drink" med antibiotika gjort att huvudvärken tackat för sig.

Jag hoppas att du orkar ta dig ut på en liten promenad idag. Jag hoppas att dina blodvärden var ok så att du kan beta av ännu en cellgiftsbehandling.

Jag hoppas att när du tittar dig i spegeln, ser kvinnan bakom smärta och huvudbonad.
Jag hoppas att du ser väninnan, mamman och frun.

Jag hoppas att du fylls med ork och kämpar vilja. 

Vi är många som hejar på dig. Det kommer att gå bra.

Massor av kramar från Kristina

Min väninna har bröst cancer. Hon får cellgift, har värk i kroppen, sover dåligt och har tappat håret.

Varje dag kämpar hon mot denna hemska sjukdom. Hon är inte ensam, väldigt många kvinnor drabbas.

Om åtta dagar går vi in i oktober månad. Den rosa månaden. Månaden då vi uppmärksammar denna hemska sjukdom lite extra. 

Månaden då det förhoppningsvis trillar in många, många bidrag till forskning.

I allt om mat läste jag att Fontana Fetaost gör om sitt emballage under oktober och 10 % av överskottet går till förmån för forskning.

Snälla du!

Sätt ett rosa band på din jacka.

Köp på dig ett par paket fetaost.

Gör en god sallad med fetaost, meloner och romansallad.

♥

Vill du veta mer om Rosa bandet och kanske skänka en slant klicka på dekalen till höger.

All kärlek 

Funderingar på söndagskvällen.

Hej vännen!

Vad glad jag är att du tittar in trots mitt förra inlägg om mina nya förutsättningar för bloggen.

I kväll sitter jag vid datorn i mitt nyfixade krypin. Ett litet rum ovanför vardagsrummet som har öppet upp i nock. 

Rummet pryds av böcker i massor, en stor vit gosig fåtölj, en rund mjuk beige matta och ett stort skrivbord i vitt.

På skrivbordet finns det fina fotografier av mina ♥

ljuslyktor med vackra ord

böcker med heja dig tillrop om man vill skriva en bok,

datorn och en sprillans ny skrivare.

Här är såååååå mysigt.

Jag sitter här och klinkar på tangenterna, knåpar på min bok och lyssnar på ljudböcker.

Tittar på bilder från sommaren, reflekterar och myser.

Det har hänt så mycket under sommaren. Jag har förändrats, blivit om än djupare, njuter av tid med mig själv. Jag funderar massor, känner mig så klok och stark.

Jag har en coach som sitter på min axel och vi trivs riktigt bra tillsammans.

Kanske knasigt att fronta med det här men det känns bra. Jag vill att du också ska må bra, ta tag i det som känns svårt och förverkliga dina drömmar. Allt är möjligt.

Något som ständigt finns med mig är att vi måste leva här och nu, kanske finns det inget sedan.

Vad som händer i morgon vet vi ingenting om. Tag hand om dig själv och njut tillsammans med de dina. Berätta för dem hur glad du är att de finns i ditt liv. Gör det som du drömmer om nu, inte om massor av år.

Jag har flera vänner som liksom jag gräver i det djupa. Funderar och provar på. Vi har härliga diskussioner som jag lär mig mycket av. En av mina närmsta vänner sprider så mycket värme trots att hon är skör, hon strålar av kraft och jävlaranamma att jag är säker på att vi kan komma långt bara kraften finns.

Å,  jag är så glad att få vara en del av ditt liv.

Boken jag lyssnar på nu heter 

"En flicka som kallas Alice"

av Kristin Hannah

Efter en dag fylld av handboll och lugn ska det nu bli en powerwalk innan soffan och en film tar över.

Gåshud på armarna

Ord som berör in på djupet av mitt ♥

Hej du!

Idag börjar jag sent och sitter nu och myser med dagens tidning och en kopp kaffe.

Jag har bläddrat lite men, mina tankar är någon annanstans.

I går kväll när vi lagt oss lyssnade vi på David Batras sommarprat.

Det berörde mig massor. De första tio minuterna tänkte jag, kom igen nu, sluta svamla......

Men sedan trollband David mig och mina tankar jobbade bredvid mig när jag lyssnade och gör det fortfarande.

Programmet handlade om hans känslor och tankar från barndomen då han var en mobbare. Han berättade ingående om en skolkamrat som for väldigt illa. Om att faktiskt vara mobbare trots att man kanske inte är den som agerar fysiskt, bara att vara delaktig gör ju att man står för de hemskheter som blir sagda eller gjorda.

Jag tänker på mina kollegor som arbetar med äldre barn. Jag ska be dem ta med detta sommarprat i sin verksamhet. Låta ungdomarna lyssna, reflektera och agera.

Jag ska berätta för mina barn

och jag hoppas att du kommer att lyssna på Davids prat om du inte redan gjort det så att du kan göra detsamma.

Jag har aldrig sett mig själv som en mobbare. 

Jag försöker stå rak i ryggen och står för mina åsikter men,

jag har i barndomen stått bredvid,

skrattat åt kränkande ord,

känt spänning i kroppen när en kille i klassen for illa.

Jag kan se mig själv där jag stod, en bit bort men ändå.

Jag skäms, jag har tänkt på honom förut men inte som nu.

Jag tror på förändring, bara vi är flera som verkar för att det ska bli av.

Stor kram 

Kristina

♥ Tillbakablickar och framtidstänk ♥

Måndag kväll och jag sitter vid köksbordet.

Utanför mitt fönster svajar den höga vita björkens grenar och himmeln blir allt mörkare.

Undra om jag hinner en hundrunda innan regnet kommer. Undra om regnet kommer. Undra om värmen kommer tillbaks, undra om det blir någon riktig sommar. Undra om jag kan hålla mig vaken om jag sätter mig vid tv:n

Hej min vän!

Känner mig lite som en sexåring som undrar över det mesta.

Försöker komma på hur jag själv fungerar, lär mig ngt nytt varje dag, just nu är jag toktrött, har ett enormt behov av återhämtning och avkoppling.

Ensamtid och tystnad.

Förra veckan gick i en hastighet som inte är ok. Jag hade jätte trevligt, hann med massor, träffade många fina människor men jag är och kommer alltid förbli stresskänslig och den där reserv tanken är inte stor.

♥

I tisdags var vi med jobb i Köpenhamn. 

Vi besökte en ganska  nyöppnad förskola, åt lunch, gick på museum, reflekterade över terminen som gått- la fram tankar inför hösten, strosade runt, åt middag.

Besöket på förskolan var spännande. De hade tänkt till massor och använde alla utrymmen på bästa sätt. Deras tankar var så klockrena och vi fick massor av matnyttigt med oss hem. Deras utemiljö skulle jag kunna kopiera av direkt. 

Pengar, varför handlar allt om pengar.

Som tur är så är vi förskollärare duktiga på att ta till oss tips och förverkliga dem med det vi har till hands.

Att göra studiebesök är toppen. Jag tycker att vi gör för lite studiebesök. Det är ganska enkelt egentligen och ger så mycket.

Nu måste jag klura på ngt nytt ställe vi kan besöka.

Veckan avslutades med studentfirande hos bästaste vännen. Hennes son tog studenten och eftersom jag känt honom i hela hans liv kändes det viktigt och härligt att vara där.

Under veckorna som gått under tiden som Maria har planerat för studenten har jag njutit av tillbakablickar.

Marias son och min stora son har vuxit upp tillsammans. De har lärt sig det mesta tillsammans, allt från att äta, krypa och gå till att bygga lego, rita, dela med sig av sina leksaker och vara en fin kompis.  När jag ser tillbaka på de åren får jag lite gåshud.

Skulle vilja kunna knäppa med fingrarna och vips vara där igen om än bara för en stund.

Nu vill Tyra ut på promenad och döm om min förvåning med de mörka molnen har dragit bort och en klarblå himmel lyser utanför mitt fönster.

Undra om........

Ha det bäst finaste du!

Stor kram Kristina

Udda dag!

Hej min vän!

Jag har massor att berätta men jag vet inte hur. Jag vill ju att bloggen ska vara personlig men inte privat. 

Vissa bitar måste få stanna utanför suber världen.
Känslor och tankar som berör andra i min omgivning delar jag bara med mig sparsamt av.
Även om jag ibland önskar att jag var helt anonym och kunde skriva om vem som helst. För mig är att skriva att bearbeta funderingar och tankar.
Just nu funderar jag mycket på livet.
Jag älskar livet.
Känner att jag trivs här och nu. Inga åldersnojor eller tankar på saker jag borde gjort när jag var yngre.
Jag skriver det ofta och jag försöker verkligen att vara här och nu.
Min resa har varit lång och jag hoppas att den ska föra mig ännu längre.

Jag känner att mitt gamla jag har, nej absolut inte kommit tillbaka, utan suddats ut.

Jag känner mig starkare än på länge, känner att jag tänker på mig själv och prioriterar sunt.

♥

Jag jobbar mera och trivs så bra. Tänker på jobb och ler. Planerar och funderar när jag går mina hundrundor.

Kommer på mig själv med att längta efter utmaningar med barnen vilket var längesedan.

Samtidigt är jag skör och faller lätt.
Behöver fortfarande och kanske alltid mycket sömn och återhämtning.

Och just de bitarna prioriterar jag framför allt annat.

♥

Idag är det första semifinalen inför stora mello. Jag har ännu inte bestämt om jag ska se den men vill gärna bjuda på en underbar bild från lillebrors skolmello för massor av år sedan.
Han sjöng Man boy inför hela skolan och jag var så stolt.
9 år och redan vackrast.

Lillebror goes Eric Saade
2010

I min inläggsrubrik står det udda dag och det stämmer på alla plan.

Udda väder för att vara 19 maj, udda datum och udda tisdag vilket innebär att detär dags för ännu en fotoutmaning.
En utmaning som kanske kan ge ringar på vattnet.
Jag har länge tänkt fixa till min lilla dator hörna. Mysa till den lite så att jag väljer att sitta där i stället för att dra med mig dator och kamera grejs överallt.
I det rummet finns våra bokhyllor och vad gömmer sig där?
Veckans tema är "I min bokhylla"

Hoppas du hänger med. Inget svårt alls du bara fotar en bild och publicerar den på bloggen på söndag.
För att vi lättare ska kunna hitta till dig, klicka på grodan hos Maria.

Tjingeling!

Ps jag kan fortfarande inte kommentera.

In my mind

Halloj!

Hoppas du haft en underbar helg.

Igår skulle jag bara chilla inomhus, tända en brasa och låtsas att det var höst......

Istället blev det brunch och lite inköp på IKEA, ett besök på återvinningen och långpromenad med maken.

Hur bra som helst.

♥

"In my mind"

Ja, så lyder veckans tema i fotoutmaningen "vänner emellan"

Just nu har jag mycket i mina tankar. Härliga tankar om perenner, och växter som skall planteras eller flyttas.

Kycklingarna har flyttat ut i hönshuset och behöver tittas till titt som tätt.

Men mest av allt går mina tankar till att leva här och nu.

Vi vet inte vad morgondagen bjuder på och även om vi alla vill bli nittio så kommer ibland livet emellan.

Jag har en underbar vän som har för tillfället lever med ett frågetecken. Ett frågetecken som vi snart kan sudda ut.

 Iallafall har vi bestämt att det ska vara så. 

Stor kram 

Kristina

♥

Ett sms som gav både tårar och fjärilar i magen

♥

Egentligen borde jag krypa till sängs. 

Mina ben vill inte riktigt som jag, de värker och gör mig trött.

Vetekudden ligger i micron och värme hjälper.

Jag ska dessutom få massage av maken. Jag har lärt mig mycket om  min sjukdom och känner numera sällan att jag gnäller och är till besvär. Min familj vill mig väl och jag tackar och tar emot.

Ibland när jag skriver snubblar jag in på ett helt annat spår än det jag tänkt från början.

Inlägget skulle ju handla om överskriften, men känslan i benen tog liksom över när jag satte mig.

Modellande köksbordshöns.

Igår fick jag ett sms som har snurrat runt i mitt huvud sedan dess.

En vän som stått mig väldigt nära under många år hörde av sig. Vi har inte träffats på 1 1/2 år. Pratat någon gång via sms men ja.

Hela vår vänskap rann ut i sanden och jag vet egentligen inte varför. Vi har båda saknat varandra men att ta upp kontakten har inte fungerat av anledningar historien inte förtäljer.

Jag har saknat henne men känt att jag nog borde backa. Man kan inte leva på gamla minnen, man måste skapa nya.

I alla fall kom det ett helt oväntat sms.

En text som jag läste om och om igen, ord som fick mig att bli tårögd och gråtmild.

Hon ville ses, ville träffas och berätta.

Jag ville ringa upp henne direkt. Skrika i telefonen att ja, jag vill också ses, men jag gjorde inte det.

Jag fegade, var rädd att jag skulle börja gråta.

Idag känner jag mest fjärilar i magen. Vi har bestämt dag och plats. Det är snart och jag längtar.

Fast lite orolig är jag, tänk om hon backar, inte vågar.

Jag väljer att knuffa undan oron och bara glädjas.

Jag är glad att hon tog steget och jag skriver till dig för att du också ska våga. Har du någon du längtar efter men inte träffar.

Berätta!!!

Nuförtiden är det så mycket enklare. Du behöver inte titta någon i ögonen, bara messa.

Oftast föredrar jag att prata men, just nu är jag så glad att sms finns.

♥

See you!

Förintelsens minnesdag och fotoutmanings tema

Hej vännen!

Sitter vid köksbordet med en kopp kaffe och lyssnar på radion.

I dag är det 70 år sedan Röda armens intåg i Auschwitz och förintelsens offer kunde tas om hand.

Eller i alla fall fysiskt befrias från dödens hus som det också kallades.

Hjälp vad många människor som har mött sitt öde där. Över en miljon judar mördades och hur många som helst har tvingats leva sina liv med de hemskaste av hemska minnen.

Det har gjorts många filmatiseringar och skrivits hyllmeter om detta skräck ställe.

Hua mig!

I våras läste jag en bok av Majgull Axelsson som heter 

"Jag heter inte Mirjam"

Helt klart årets bästa bok .

Gripande men såååå bra.

Numera är Auschwitz ett museum och det kommer människor från världens alla hörn för att med egna ögon se och försöka förstå.

Mina föräldrar har varit där och de säger att det var oerhört gripande och lämnade djupa spår efter sig.

Spår av eftertänksamhet och en stor fråga som ingen kommer att kunna besvara.

Varför?

Hur kan människor vara så grymma?

♥♥♥♥♥

Veckans tema i fotoutmaningen lyder

"från ovan"

Inte helt plätt lätt men vi har ett par dagar på oss att fundera.
Undrar du över ngt klicka på länken överst på sidan.
Alla sorters tolkningar är välkomna.

Ha nu en underbar dag min vän.
Var rädd om dig!
Stor kram Kristina
♥

En dag med trädgården som sällskap

Vaknade med huvudvärk och bestämde mig för att somna om.

Nu är klockan elva och fortfarande känns det blä.

Jag har släpat mig upp, ätit frukost och nu tänker jag ge mig ut i trädgården.

Hej min vän!

Har du någon plats dit du söker dig då du behöver fylla på batterierna, eller då du bara behöver vara.

Vår trädgård är full av energi. Jag älskar att strosa runt där med min kopp kaffe i handen, plocka lite ogräs och planera för nya projekt.

Eller dra på mina fina trädgårdshandskar, klippa buskar, gräva i rabatter och flytta växter.

Då sätter jag lurarna i öronen och lyssnar på en ljudbok och världen utanför det vitmålade staketet blir som bortblåst.

Kroppen fylls med energi, återhämtningen drar igång och sakta fylls batterierna.

Det som stör eller tar för mycket energi suddas sakta bort och.......

See you soon.

♥

Att finna ro?

Hej min vän!

Hoppas att du har det bra, trots att vädret vänt oss ryggen.

Eller kanske tycker du att det är skönt med mulet väder, regn och lite inomhus väder.

I dag funderar jag kring välbefinnande och ro. 

Hur gör du för att sortera intryck och kasta bort onödigt tänk? Hur gör du för att få jobb och vardag att stråla samman på ett bra sätt?

Har du möjlighet att påverka din vardag på din arbetsplats så att den stämmer överens med dina behov?

Reser du dig upp och gör dig hörd när något känns fel eller tiger du still och grämer dig på din kammare.

Har du en öppen dialog med de dina? 

Tar du hand om dig själv?

Skulle du vilja vara din bästa vän om du fick välja?

♥

Oj vad djupt det blev. Tanken var egentligen att  lyfta det lilla.

Vikten av att krypa ner i ett varmt bad med massa skum och olja.

Känslan av att cykla en lång runda, njuta av grönskan och bara andas in all underbar sommar doft.

Att i morgonrock och med en kopp te i handen njuta av morgondagg och fågelkvitter.

♥

Tag väl hand om dig.

Ibland behövs en längre återhämtning men ibland räcker det långt om du bara stannar upp och funderar

" tar jag hand om mig på bästa sätt"

♥

Glöm inte bort att du är värdefull, att du är viktig och unik.

Tag plats och kräv förändring om det behövs.

♥

Jag kämpar på med mitt förändringsarbete, det är inte lätt att kasta bort invanda beteenden och plocka fram det unika i just mig men jag kämpar på.

Jag tar plats och 

jag tar hand om mig.

Badar med skum och olja.

Cyklar långa rundor och andas in sommardoft.

Dricker te i morgonrock med sommarmorgonen runt hörnet.

Jag klappar mig på axeln och masserar mina onda leder.

Det blir kanske inte bättre men, det kan vara så bra bara man bestämt sig.

♥

Krameli kram

Kristina

♥ Utsikt ♥

Fotoutmaningen tog mig med till min barndom.

♥

Jag och mina kollegor satt och pratade i fikarummet, B berättade om den vackra utsikten från Rådhusets översta våning och att hon tänkt på mig då hon var där.

 Där skulle du varit med och haft kameran med dig. Vi stod länge och tittade på utsikten med en kikare och såg t.om Turning torso. 

Tack för den sa jag och log.

♥

Jag hade egentligen tänk åka till kalkbrottet i Malmö och fånga den magiska lite farliga utsikt man bjuds på där men, i stället valde jag att skicka ett sms till min far.

" Hej jag behöver låna din kikare, kan du ta med den i kväll. Puss"

Under hela min uppväxt och fortfarande än i dag har denna kikare hängt med överallt.

Den har legat i bilen, i picknick korgen, i strandväskan, i resväskan, i cykelkorgen eller för all del runt halsen på far.

Väskan är vackert sliten. Det syns på den att ägaren tagit väl hand om den. Jag är säker på att jag skulle kunna känna igen knäppljudet när man stänger den om jag hörde ett par olika.

Väskan och kikaren gör mig varm i kroppen.

Den är full av upplevelser av glädje, semestrar och annat kul.

Jag kan känna känslan då jag satt i fars knä och fick lära mig hur man ställer in den. Mina barn har gjort detsamma och förhoppningsvis kommer de att göra det samma med sina barn.

Far fick kikaren av sina föräldrar 1969 då han fyllde 30 år.

♥

Fler bilder till temat utsikt hittar du här.

Hoppas du får en fin Söndag. Stor kram Kristina

Tisdagstankar

Tisdagstankar, eller tisdags tankar.

Ord som passar mig så bra.

Tisdagen är dagen som är bara min, dagen då jag samlar mina tankar.

Dagen då jag tankar energi och laddar mina batteri.

Jag har lärt mig att älska min lediga dag, längta efter den och njuta av den.

Det har tagit sin tid för mig den duktiga flickan som har svårt för att prioritera mig själv först.

Det har känts som om jag "skubbar", som om jag är en latmask.

Men inte nu längre, nu ser jag att detta gör mig gott. Jag är glad och mår väl.

♥

Jag såg ett program om en kvinna som drabbats av djup sorg. Hon stod vid ett livsavgörande, ska jag fortsätta leva eller ska jag avsluta mitt liv.

Hon valde det första. Hon tog papper och penna. 

Skrev ner vem hon varit, 

vem hon var nu 

och vem hon ville vara.

♥

Mitt liv är underbart, jag har allt jag kan önska mig. Jag mår väl och försöker njuta av dagen.

Men jag lockas ändå av hennes tanke. 

Vad vill jag förändra, visst finns det väl saker vi vill göra annorlunda. Visst har vi sidor hos oss själv som vi är mindre nöjda med.

Det har i alla fall jag.

Dessutom blir vi äldre och klokare. 

Den vi umgås med mest är ju oss själva. 

Jag tänker skriva ner ett par rader om vem jag är och om vem jag vill vara.

Bara för min egen skull.

♥

Glöm inte bort att du är värdefull.

Kram Kristina

Det brinner ett ljus i mitt fönster / Fotoutmaning "Vänner emellan"

Det är med en besynnerlig känsla i magen jag startar denna söndag. 

Jag kan inte riktigt sätta ord på mina känslor, inte heller kicka igång min kropp. Jag hade tänkt mig en dag full av mys i köket. Jag har lite kvar att baka och en stor gryta borde stå och puttra just i detta nu.

Ett ♥ slutade slå igår, en make och far drog sitt sista andetag och lämnade livet.

Det är så svårt att förstå att mannen som jag pratade med för bara ett par veckor sedan inte längre finns hos de sina. 

Hur ska de klara sig. Det är inte rättvist att små barn ska mista sin far och en så god kvinna ska mista sin älskade i unga år.

Mina tankar vandrar mellan dem och min egen familj, trots att jag sörjer för dem så känner jag mig så egoistisk. Tänk om det vore vi, hur hade vi klarat oss. Jag får kramp i magen vid tanken att mista mitt allt och stå ensam kvar. 

Jag hävdar att jag verkligen inte tar något för givet och att jag njuter av varje dag. Jag slösar på kärlek och ser alltid till att min familj vet att jag älskar dem. Jag njuter av den kärlek de ger mig och jag är den jag är tack vare dem.

Jag vet att min granne och hennes pojkar levde efter samma filosofi. De kommer att klara sig. De har varandra. Men det är så orättvist.

Det är inte rätt och det oroar mig så att livet är så skört.

Jag låter dagen rulla på och ser vad den har att ge. Kanske bakar jag kanske gör jag det inte. Julmusik ska strömma ur högtalarna och det ljus ska brinna i fönstret. Ett ljus för dig Johan.

♥

Nåväl det känns alltid bättre när jag fått formulera mina tankar i ord.

Veckans tema i fotoutmaningen är FYRA.

Vi är fyra i familjen, en som fotograferar och tre som inte vill vara med i bloggen.

Vi har två underbara pojkar och jag drömmer om att de en dag har en käresta att hålla i handen. Då dukar jag bordet till ytterligare två och P och jag får njuta av fyra ungdomars härliga samtalsämnen vid bordet.

Det finns fyra fina flickor i mitt liv som står mig väldigt nära. Det är mina syskonbarn. 

Som mamma till pojkar njuter jag extra av dessa.

De har alla en stor plats i mitt hjärta och de har allihop på sitt eget lilla vis lyckats snärja storkusinernas kärlek.

Bilden är ifrån i sommar då vi tillsammans njöt av sol och semester i Dalsland.

Vill du se fler bidrag till vår utmaning klickar du här.

Tack för att du finns, för att du lyssnar och för att du ger så mycket tillbaks.

Ha en fin Söndag.

Kram Kristina

♥

Döden flåsar mig i nacken

ja, så stod det....... 

Den gömmer sig en klump i min mage, en molande tanke i mitt huvud och en ledsamhet i mitt hjärta.

I Söndags efter en trevlig middag hos mina föräldrar fick jag läsa en artikel ur en dagstidning från veckan före.

Artikeln handlade om en killes och hans familjs kamp mot döden och all helvetes orättvisor.

Jonas som killen heter väntar på ett nytt hjärta. Han är svårt sjuk och endast ett nytt hjärta kan rädda honom.

Han är 44 år, har två barn, båda blinda och sjuka i en obotlig sjukdom, jag minns inte vilken. Hans fru måste vara hemma hela dagarna och ta hand om barnen som inte kan klara sig själva.

Bilderna och texten där paret blir intervjuade var så gripande på mer än ett sätt.

Jag tittar på solhatten med de snart utblommade bladen.

Älskar, älskar inte, älskar.

I mina tankar är jag tillbaks på högstadiet.

 I klassen ovanför mig går det en kille med de vackraste ögon.

Hans leende, hans röst ja, hela han var spännande.

Våra blickar möttes ofta, han log och jag rodnade.

Så en dag blev det vi. 

Vi bytte halsband och skulle älska varandra för alltid.

Vi tillbringade all ledig tid tillsammans och när vi inte var tillsammans pratade vi i timmar i telefon,

 ingen var lyckligare än jag.

Men ni vet hur det är, vi var unga, väldigt unga och hade hela livet framför oss.

Nya kärlekar stod bak hörnet och väntade,

vi utvecklades på vars ett håll.

Kärleken som skulle hålla livet ut tog slut. 

Halsbanden lämnades tillbaks för att sedan lämnas till någon annan.

Vi blev vuxna och den där en gång så viktiga kärleken glömdes bort.

Eller glömdes bort gjorde den väl inte utan stoppades undan bland minnen från förr.

När jag tittar på bilderna i artikeln ser jag en vuxen  främmande man, men med en väldigt ung killes ögon.

Ögon fulla av livsglädje och kämpar glöd.

Hur ställer du dig till organdonation?

Har du tagit ett beslut?

Har du berättat för dina nära och kära hur du vill ha det om det händer som inte får hända.

Har du bestämt dig men inte fyllt i något formulär kan du göra det här.

Det tar bara 30 sekunder.

Vill du läsa mer om organdonation kan du göra det här.

Var rädd om dig!

Kram Kristina

Allt bra???

Står i kön på ICA, ser en vän en bit bort.

Våra blickar möts och ur min mun kommer "allt bra?"

Hon nickar och säger jätte fint, själv då?

Jo allt är toppen.

Vi är för långt ifrån varandra för att fortsätta vårt samtal, hon är dessutom inte färdig med sina inköp.

Vi ler och säger i mun på varandra "vi hörs"

Varför blir det så här.
Jag har så många gånger tänkt tanken, vad hade hänt om vi varit ärliga eller riktigt sjuka.
Vad hade hänt om min vän svarat "nej allt är jätte dåligt"
Ingen av oss hade tid att prata, vi var båda på väg bort.

När jag cyklar till jobb ler jag och säger hej till de flesta jag möter.
Ett leende smittar och kan helt säkert göra att den dag som kanske inte börjat bra blir en fin dag trots allt.
Flera av dem jag möter hejar tillbaks, andra blir blyga och knycker på nacken.
Min förhoppning är att fler ska heja,  ett hej räcker, det räcker långt.
Du behöver inte berätta om din livssituation, du behöver inte känna efter, vara ärlig eller ljuga.
Ett hej, ett leende räcker.

Stor Fredags kram Kristina

Partille cup mycket mer än handboll.

Förra veckan samlades handbolls tosiga barn och ungdomar från hela världen i Göteborg.

Årets roligaste turnering Partillecup drog igång.

Partille Cup är idag världens största och mest internationella handbollsturnering för ungdomar. Evenemanget utspelar sig i Göteborg under vecka 27 varje sommar. Sedan starten 1970 har närmare 400 000 deltagare från 90 länder och sex kontinenter deltagit. Varje år deltar över 20 000 deltagare från 1 100 länder.

Mina pojkar var så klart på plats med sitt H43

De bodde på Hvitfeldtska gymnasiet och levde campingliv ibland luftmadrasser, sovsäckar,svettiga kläder och handbollsskor, klistriga bollar, godispapper och blöta handdukar.

De sov tätt, tätt, fnissade sig till söms och vaknade allt annat än utvilade. 

Men vad gjorde väl det.

De spelade handboll både på plan och utanför, de pratade handboll och drömde säkert om handboll.

Det var ju för glädjen till sporten som de var där.

Älskade lillebror

När jag tittar igenom mina bilder från turneringen ser jag något annat.

Jag ser killar som vuxit enormt.

Jag ser killar som bott trångt och obekvämt, fast tillsammans med vänner. Jag ser killar som tagit ansvar både för sig själv men även för sitt lag.

Jag ser killar som fått lyssna extra noga för att inte missa samlingstiden :)

eller andra händelser som de skulle göra tillsammans i laget.

Jag ser killar som fått ansvara för sina saker, hänga upp blöta kläder och samla ihop smutstvätt.

Jag ser killar som kanske för första gången ansvarar för fickpengar och telefon i flera dagar.

Jag ser så klart handbollskillar med glädje för sin sport, killar som ännu inte har en aning om att de vunnit så mycket mer än tredje pris i en turnering.

För egen del bodde jag lyxigt tillsammans med mina föräldrar. Vi traskade runt på heden i tre dagar.

Vi njöt av fin handboll, förundrades över hur duktiga ungdomarna är och hejade allt vad vi orkade.

Vi åt på mysiga restauranger och drack kaffe på uteserveringar. Vi drack vin och pratade om allt mellan himmel och jord.

Jag tankade föräldrakärlek och passade på att fylla mina fina föräldrar med gos.

Det är inte så ofta jag får ha dem för mig själv.

Som så många gånger tidigare tänker jag till.

Ta vara på vardagen - njut av det lilla och berätta ofta, ofta för de dina att de är betydelsefulla.