Framtid och tillbaka blickar.

Hej min vära vänner!
Om två dagar är det dags för mig att träda in i vuxen världen på riktigt.
Jag får ständigt frågan om hur det känns att faktiskt fylla 40. Ja, hur känns det? Riktigt bra faktiskt! Jag har ingen kris, jag njuter av vardagen och trivs med mitt liv på bästa sätt. Förhoppningsvis har jag halva livet kvar och kan isåfall hinna njuta ännu mera.

Det bästa som hänt mig i mitt liv är såklart mina pojkar. Och dem hade jag ju inte kunnat glädjas åt om det inte vore för P. Vi är som handen i handsken och jag hoppas att det är tillsammans med honom jag kommer att fira även mina framtida födelsedagar.

Ibland skojar vi om att på gamla dagar traska runt i skogen och plocka svamp och meta gädda i vassen nere vid vår lilla sjö. Det finns ett gammalt par uppe vid vårt sommarhus som är så gosiga. Tänk att få bli som dem.

Barnbarn, ja gärna men såklart hoppas jag att det dröjer länge. Storebror blir 13 och lillebror blir 9 i år.

Jag vill resa massor, upptäcka små vackra byar i europeiska länder, pilgrimsvandra i spanien, läsa många, många böcker, lära känna nya människor, skaffa mig nya erfarenheter och jobba med utvecklande saker både för hjärnan och själen.

Tänk att få leva länge och må bra, det måste ju ändå vara det alla önskar.
Min mormor, min underbara mormor levde ett långt härligt liv fyllt med glädje men också med inslag av sorg och hårt slit.
Hon berättade massor för mig om sin uppväxt, om hennes barndomsvänner om drömmar hon haft och uppfyllt. Jag kan än i dag känna den värme som hon förmedlade till mig genom sina fina minnen.
Trots min unga ålder har jag fullt med minnen som jag bevarar ömt och som jag gärna vill berätta om och tänka tillbaka på.
Ibland vill barnen att jag berättar om när de föddes, om vår glädje när vi blev föräldrar, om hur det var när vi träffades, vad jag gjorde när jag var liten ........
Det är livskvalitet!

På torsdag drar vi till Stockholm för att fylla på i minnesbanken.

Ha det bäst!
Tjingeling, Kram Kristina